Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Båda två aflägsnade sig ifrån fönstret, och jag
stod qvar ännu en stund orörlig, liksom fängslad af
minnet från den scen jag nyss sett och sökande
förklaringen deröfver.
"Kan det väl vara hon? Huru har hon kommit
hit? Är hon hans älskarinna, hans hustru eller blott
hans fosterdotter?" frågade jag mig sjelf i tankarne.
"Ack, kanhända blott det sednare, ty det låg ingen
eld, ingen kärlek i uttrycket af någonderas ansigte,"
fortfor jag, under det jag tyst och långsamt drog mig
tillbaka och satte mig ned under en stor fläderbuske
på sidan af trädgården.
Det ligger alltid ett lockande behag uti att betrakta
en vacker qvinna i hemlighet, då hon tror sig
obemärkt, och detta behag hade nu af omständigheterna
ökats. Jag var ung, jag kände mig upprörd och
förvirrad af en känsla, som jag förr aldrig erfarit. Det
var icke en vanlig qvinna jagsett, det var ett mystiskt
tjusande väsende, tyckte jag, som bragt mitt sinne
fullkomligt ur jemnvigt. Jag gjorde mig ingen reda för
mina tankar och känslor, jag gaf endast vika för en
oemotståndlig naturlag, då jag kände mig sakna styrka
att aflägsna mig från detta ställe och stannade derför
en stund orörlig på samma plats.
Det var redan mörkt och månen hade hunnit
öfver skogstopparna, då jag såg dörren till huset
långsamt öppnas och Harold komma ut.
Han gick framåt på den lilla sandgången, rakt
fram ditåt der jag satt; ungefär tjugo alnar ifrån mig
vek han af och gick in några steg på gräsvallen, fattade
en spade, som stod der, och började gräfva.
Jag kunde nu icke se honom sjelf för buskarne
som skymde honom, men jag hörde ljudet af hans spade
och såg den jord och de stenar, som han kastade
på sidan.
Äfven nu måste jag beundra den styrka och den
lätthet, med hvilka det tunga arbetet utfördes. Stenar,
som det tycktes att ingen spade skulle kunna röra,
kastades upp och rullade omkring i gräset som bollar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
