Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orörlig och tyst afvakta hvad som möjligen skulle
förklara hans närvaro.
Minuterna skredo långsamt, solen sjönk nedom
skogen; min tvungna ställning började i hög grad
genera mig, och jag fruktade hvarje ögonblick
skogvaktarens återkomst; han skulle säkert af vänskaplig
omtanke för mig skynda sig tillbaka allt hvad han
kunde och beröfva mig nöjet af den upptäckt, på
hvilken jag hoppades.
Ja, nu hörde jag också ljudet af steg som närmade
sig, men de kommo för långt vester ifrån; det
kunde icke vara Kjellman; de kommo ifrån det håll
der Harold bodde; det var kanske ändock honom, som
fången väntade. Jag andades knappt af väntan och
spändt intresse.
Min aning var riktig; det var verkligen Harolds
smärta och långa figur, som framträdde, följande en
liten gångstig mellan stenarne, som gick alldeles förbi
der jag låg, mellan den gömde mannen och mig.
Harold var klädd i en ljus sommarrock och halmhatt,
höll en liten smal käpp i handen, som han tankspridd
svängde fram och åter, och hade den andra
handen instucken mellan västen. Han gick med lutadt
hufvud, och huru allvarsamt och blekt hans ansigte
var, bar det dock intet spår af den dödsdvala, som jag
under de båda nätterna anmärkt och som väckt min fasa.
Jag kunde icke längre vara oviss om att, i fall
fångens närvaro angick Harold, den hvarken var väntad
eller angenäm för den senare; ty jag hade sett
det lurfviga hufvudet höja sig öfver buskarne vid
bullret af den ankommandes steg, och hans ögon lysa
af en fruktansvärd eld, i detsamma han åter dök ned
mellan stenarne och lät vandraren ostörd passera förbi
det ställe der han låg.
Denna blick hade förberedt mig på hvad som
skulle komma, och instinktmessigt lade jag handen på
bössan, som låg bredvid mig i mossan.
Harold hade nu hunnit ungefär fyra steg framom
sin lurande fiende, då denne hastigt tog ett språng,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
