Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, det ser verkligen så ut," sade jag leende och
förvånad öfver hans obegripliga likgiltighet för en hjelp,
som han tycktes hafva varit i det allra största behof
af. "Man skall ega ovanlig skicklighet eller mycken
styrka, om man obeväpnad, som ni var, skall kunna
försvara sig emot en sådan der krabats knif," fortfor
jag, närmande mig till Harold, som sökte att återhemta sig.
"Ja visst, och jag är en smula nervös, som ni ser."
"Jag ser det, till min förundran, ty jag har förut
sett och äfven sjelf, som jag tror – jag pekade härvid
på mitt sårade ben – rönt de mest förvånande
prof på er utomordentliga styrka."
Jag fäste mina ögon forskande på Harolds ansigte,
men han tycktes icke alls förstå mig, utan svarade
med en min af förvåning, som gjorde mig villrådig:
"Jag är mycket tacksam för er mellankomst vid detta
obehagliga tillfälle, men jag är säker, att jag nu ser
er för första gången."
"Är det verkligen så? Jag deremot är fullt säker
att vi sammanträffat förr. Om ni tillåter att jag följer
er hem till ert förtjusande lilla eremitage, så skall jag
bevisa er det."
Den stackars skogvaktaren – som icke ville lemna
mig allena med sin fruktade granne, hvilken i denna
stund i sanning såg ingenting mindre än fruktansvärd
ut – var under hela tiden oändligen generad och
gjorde oupphörliga tecken och vinkar för att få mig
hem med sig, och hade visat mycket litet deltagande
för den fara hvari Harold sväfvat.
Då jag nu bad honom gå ensam och uttalade min
önskan att följa Harold, tog han likväl mod till sig
och sade helt käckt: "Vet herrn, att jag tycker han
just kunde låta bli att gå åt det hållet mer ... jag
har ingen lust att gå och söka honom sedan, och finna
honom halfdöd igen."
"Det har ingen fara, jag ställer mig denna gång
under herr Harolds speciella beskydd, för att kunna
nalkas hans förtrollade borg, utan fara att få mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
