Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned på en temligen hård madrass och urskilde gamla
Lenas figur i rummets skymning, samt huru hon uppskar
min stöfvel och baddade det svullna benet. Jag
framstammade mina tacksägelser, såg dörren slutas efter
min gamla vårdarinna, kände den välgörande lindringen
af hvilan och de kompresser hon omlindat och
somnade slutligen, intagen af förundran öfver att höra
dörren läsas i lås utanför, och det angenäma medvetandet
af att hvila under samma tak med den sköna
Gerda, här i det lilla hemlighetsfulla huset, kring
hvilket alla mina tankar sedan flera dagar vändt sig.
Jag sof emellertid icke tungt, smärtan i det
värkande benet väckte mig snart. Jag visste icke hvad
klockan var, men det var ännu mörkt och som jag
icke kunde somna, återkommo mina fantasier och
gissningar rörande min besynnerliga värd, som tycktes
förändra natur sedan solen gått ned.
Hundrade sällsamma idéer kommo i mitt hufvud,
och jag stannade vid den, som jag tyckte mest sannolik,
att han var sömngångare. Troligen hade han sjelf
ingen aning om hvad han då företog sig, och möjligen
var det för att icke under detta tillstånd kunna inkomma
i mitt rum, som han stängt dörren, så att jag var inläst.
Jag fann denna gissning högst trolig, och liksom
för att bekräfta densamma hörde jag hastigt tunga och
långsamma steg utanför.
Jag satte mig upp med en temligen obehaglig
känsla och hörde med återhållen andedrägt att man
utanför famlade på min dörr. Detta släpande ljud
kom mig att svettas; kanske att han skulle öppna och
komma in. Nej, jag andades åter, stegen aflägsnade
sig; men några minuter derefter hörde jag att någon
vidrörde fönstret. Jag befann mig till mods som en
råtta inkommen i fällan, då hon ser katten utanför gallret.
Det var icke ännu något tecken till dagning; men
natten var likväl tillräckligt ljus, för att låta mig
urskilja att en person stod utanför det låga fönstret, och
att denna person var Harold kunde jag ganska väl
uppfatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
