Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blixtens hastighet insåg jag, att det måste komma från
Gerdas kammare.
Harolds samtal om qvällen, hans aning om någon
olycka, hans omsorgsfulla stängande af fönster och
dörrar, den förrymde fångens hotelser och uppsåt: allt
föll öfver mig i samma ögonblick med en ström af
fruktansvärda tankar.
Strax efter nödropet hörde jag några tunga steg,
som kommo taket att darra uppöfver mig, derefter ett
knarrande ljud, liksom om ett fönster öppnats och ett
knakande, som om någon begifvit sig ut derigenom
nedåt väggen, hvilket i sjelfva verket också var mycket
lätt, då huset var lågt och hela väggen klädd med en
tät spalier, som ännu mera förstärktes genom de sega
och knotiga grenarne af de vilda vinrankorna deromkring.
Dessa iakttagelser voro alla gjorda i ett ögonblick,
och i det nästa fattade jag bössan, som jag haft med
på min promenad ifrån skogvaktarestugan och som stod
i ett hörn af rummet, och försökte att öppna fönstret
för att hoppa ut. Mitt löfte att icke lemna rummet
ansåg jag helt och hållet omöjligt att hålla, det hade
tydligen afseende på andra förhållanden.
Men antingen att ifvern gjorde mig så oskicklig
eller att fönstret hade någon hemlig fjeder, som öppnade
det, nog af, jag var icke i stånd att komma ut.
Jag slog sönder glaset, men jerngallret kunde icke
besegras. Jag ruskade det förgäfves i min förtviflan,
då jag hörde den person, som klättrat utför väggen,
nu helt tungt hoppa ned på marken, på sidan om fönstret,
så att jag hindrad af gallret icke kunde se
någonting.
Jag ropade och bullrade för att möjligen skrämma
våldsverkaren och skyndade med detsamma ut genom
dörren. Utkommen såg jag förstugudörren öppen och
hörde ropen af den gamla Lena, som kom i nattkläder,
springande så fort hon förmådde utför trappan.
"Tjufvar! Mördare! Gerda! Gerda!" skrek hon
öfverljudt, och dessa rop behöfdes icke för att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
