Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring mig skulle skingras, så är hvad vi nu talat gömdt
emellan oss, ni förstår. Ni sade i går, att ni kände
er fast vid mig med en olöslig sympati. Jag trodde
mig icke behöfva vädja dertill sa snart. Men, vi måste
skiljas, det är sent, god natt!"
Harold tog hastigt och liksom med en nervös ifver
min arm och förde mig genom den lilla förstugan till
mitt rum; men då han ville stänga dörren, hejdade
jag honom och sade leende: "Med er tillåtelse, så vill
jag nu stänga sjelf, då jag kan gå hvart jag vill."
"Nåväl, gör det då. Men lofva mig vid er heder
att icke gå ut ur ert rum i natt, af hvad anledning
som helst."
"En besynnerlig begäran, men jag lofvar det."
"God natt!"
Harold gick och jag kände mig helt tillfreds då
jag undersökte låsen och ansåg mig vara i ro, och för
att ytterligare öka min trygghet, släppte jag ned
rullgardinen; jag ville icke se hans hemska ögon utanför,
jag var trött af tvenne nätters vaka och orolig sömn
och kastade mig genast på sängen.
Den ro på hvilken jag hoppats, blef emellertid
icke långvarig. Jag vaknade hastigt uppfarande vid
ett ångestfullt rop. Yrvaken såg jag mig omkring,
allt var lugnt i mitt rum, den nedsläppta gardinen
gjorde det nästan mörkt, jag hörde ingenting och trodde
nästan att jag endast drömt, då i detsamma ett doft
buller uppöfver mig kom mig att skynda ur sängen
och lyssna.
Lyckligtvis hade jag, ledd af någon oöfverlagd
instinkt, icke afklädt mig. Jag rullade upp gardinen,
det var öfver midnatt, månen höll på att gå ned, men
jag urskilde tydligt allt i den lilla trädgården omkring
huset, och ingenting ovanligt mötte mitt spejande öga.
Bullret som jag hört förnyades icke. Allt var fullkomligt
tyst under några minuter.
Plötsligt hördes åter ett rop, men svagare och
hastigt dämpadt; det var uppöfver mitt rum och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
