Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Harolds skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket lugn att han sof och visste om ingenting, men
att han kanske vaknat och kommit ut sedan vi aflägsnat oss.
"Hon har således gått en annan väg och icke sett
eller hört de båda stridande," tänkte jag, och undvikande
gafveln på huset, der jag sett de båda männen,
förde jag Gerda upp i Lenas rum och återvände sjelf
till stället der jag lemnat Harold.
Förvånad blickade jag omkring mig, jag såg ingenting.
Den uppsparkade sanden och de afslitna qvistarna
på buskarne bredvid visade mig likväl stället,
der de båda männen kämpat. Men hvem hade segern
tillfallit? Jag sökte med ängslan omkring för att
upptäcka detta.
Gryningen började nu sprida sitt klara ljus öfver
föremålen, och vid den täta hallonhäcken, som gömt mig
sjelf den aftonen då jag osedd beskådade det lilla husets
invånare, såg jag nu en varelse ligga undankrupen,
som det tycktes för att likt det vilda djuret dö osedd
och i hemlighet.
Spår af blod ledde mig till stället, jag gick närmare,
tvekande och med rysning, böjande undan grenarne,
som dolde honom endast till hälften. Det var
Harold jag såg, med sönderslitna kläder och död.
Ur ett djupt och bredt knifstygn i halsen
framträngde blodet ännu. Jag lutade mig ned, uppskakad
af den hemska synen och den smärta jag kände och
betraktade den dödes ansigte, som nu syntes mig mindre
stelt och onaturligt än jag nyss sett det under striden
med hans mördare.
Hans aning hade således varit riktig, det var
dödens mörka moln, hvars annalkande han känt och
fruktat qvällen förut.
Jag påminde mig hvarje af hans ord; det löfte
jag gifvit honom med afseende på hans fosterdotter,
och sällheten att genom uppfyllandet deraf, få blifva
Gerdas beskyddare, blandade sig, mot min vilja, i rörelsen
vid den förfärliga utgången af detta äfventyr och
sorgen öfver en man, hvars originela hemlighetsfullhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
