Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var mer än en månad efter den hemska
natten på Rosenholm. Den stackars gamle mördade
mannens begrafning var försiggången. Alla de
undersökningar man hållit om hans död hade icke bragt
någon upplysning om gerningsmännen, hvilka med
full säkerhet ansågos vara de tvenne fångar, som vid
samma tid rymt ifrån Marstrands fästning; de hade
varit sedda i trakten och troligen begifvit sig inåt Norge.
Fru Falk sjelf och ett par af tjenstfolket trodde
sig om aftonen hafva sett en främmande karl gå
utanför fönsterna i mörkret, men ingen af dem hade sett
hvarken hans ansigte eller drägt, och alla hade då
fäst ringa uppmärksamhet dervid, i förmodan att det
varit någon af gårdens folk.
På landet har man vanligtvis en sorglöshet och
en trygghet med afseende på tjufvar, som lyckligtvis
ganska sällan blir straffad. Ingen tänkte på att
iakttaga några ovanliga försigtighetsmått denna qväll,
dörrarna voro olästa som vanligt, tills man begaf sig till
sängs, och det var utom allt tvifvel, att den ene af
mördarne smugit sig in i huset, för att göra sig
hemmastadd der, och varit gömd derinne någonstädes till
midnatten, då han genom fönstret insläppt sin utanför
väntande kamrat.
Alla, som både sett och icke sett något, hade
med den största möjliga ordrikhet afgifvit sina berättelser,
utom Pella, hvilken, öfverväldigad af förskräckelse
och själsspänning, afsvimmad förts ur sin onkels
sängkammare och alltsedan legat i en häftig feber, ömsom
yrande i hemska fantasier, ömsom känslolös och
försänkt i en dvallik sömn.
Det stackars barnet, som likväl aldrig såg den
mördade, hade dukat under för skrämseln och kanske
förkylning, och ännu icke återhemtat sig ifrån
verkningarne deraf.
Det var afton. Elden flammade som vanligt i
spiseln i det stora köket, men det församlade
tjenstfolket rönte ännu inverkan af den hemska och
sorgliga händelse, som inträffat, och den vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
