Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
munterheten hördes alls icke af. Sjelfva den pratsamme Jesper
förtärde helt tyst sin ost och sitt bröd, och endast en
eller annan för tionde gången upprepad anmärkning
eller förmodan framsades helt tyst och långsamt.
Kammarherren hade varit mycket älskad af sitt
folk, som han väl ibland behandlade temligen
hårdhändt, men likväl alltid på detta gammaldags
patriarkaliska sätt, hvars uppriktiga välmening ingen kunde
misskänna – en faderlig despotism hvarunder tjenare
i allmänhet befinna sig väl – och att han sörjdes
oskrymtadt syntes tydligt af alla de nedslagna och
modlösa ansigtena omkring spiselbrasan.
Fru Falk, som delade tjenstefolkets fasa, om också
icke deras vidskepliga fruktan för de rum, der inbrottet
skett, hade låtit flytta den unga flickans säng till det
rum, som låg bredvid hennes eget, och hon satt nu
här, läsande med dämpad röst i den framför henne
liggande psalmboken.
Pella låg på soffan och tycktes njuta af de milda,
smekande, välbekanta ljuden i Franzéns aftonpsalmer,
som hennes läppar tyst och troget eftersade, och då
tanten slutade och sköt boken ifrån sig, reste hon sig
upp till hälften emot kuddarne.
"Jag tycker du ser temligen rask ut i qväll,"
sade fru Falk och kysste sin fosterdotter på pannan,
under det hon strök hennes glänsande hår med sin hand.
"Ja, tant, jag är alldeles bra; det är endast vid
tanken på denna fasliga natt som jag ännu tycker att
mina sinnen förvirras, och det sjunker liksom en svart
slöja ned för mina ögon."
"Du skall icke tänka derpå, mitt barn; din älskade
gamle onkel skulle sjelf, om han kunde, befalla dig
att söka glömma denna natt, hvilken var förfärligare
för oss än för honom; ty han dog hastigt och utan
smärta såsom af ett slaganfall, och vi böra älska hans
minne, men söka glömma hans död."
"Ack tant, aldrig, aldrig skall jag kunna utplåna
minnet af den fasa jag kände vid denna syn." Pella
gömde, ansigtet i händerna och darrade häftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
