Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägen. En herre i ytterrock och en stor rutig
ylleschal à l’anglais kastad omkring sig promenerade fram
och åter på vägen, tydligen för att hålla sig varm.
Sigge stannade, och då han fann att axeln var
afbruten på den resandes kärra, frågade han om han
kunde vara till någon tjenst.
"Jag tackar så mycket," svarade denne, huttrande
af köld och lyftande på sin mössa. "Jag fruktar att
ingenting kan göras för mig. Jag måste endast ha
tålamod, tills skjutsgossen hinner komma tillbaka hit
med ett annat åkdon ifrån gästgifvargården."
Den främmandes språk, ehuru korrekt, röjde genast
utlänningen, och träffad af en obehaglig aning frågade
Sigge hvart han ämnade sig.
"Jag är alldeles främmande här, jag anlände ifrån
Liverpool till Göteborg för ett par dagar sedan och
ämnade mig nu till Rosenholm, till min morbror,
kammarherren Ulfve."
"Ni är då herr Holger Béen. Mitt namn är Sigge
Falk; jag ämnade mig också till Rosenholm och kan
kanske få bjuda er att åka med mig, för att slippa
vänta längre i det obehagliga vädret."
"Jag tackar er rätt mycket; men min kappsäck?
Det är tjugo år sedan jag lemnade mitt fädernesland
och jag känner således icke till om man kan lemna
sin egendom så här midt på vägen, med hopp att
återfå den," sade Holger leende.
"Nej, det är kanske icke rådligt; min gosse här
kan dröja, tills skjutsgossen anländer, och åtfölja honom
till Rosenholm."
Den lille gossen syntes föga belåten med anordningen
och tumlade sig först efter tvenne tillsägelser
med en utomordentlig långsamhet ned ur schäsen.
"Herr Falk är kanhända gammal vän och bekant
med min morbror?" sade Holger, som under det han
tog plats bredvid Sigge granskade hans ansigte så mycket
den uppslagna pelskragen tillät.
"Kammarherren var min fosterfar och välgörare,"
sade Sigge med tårar i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
