Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Så snart mina affärer hos lagmannen äro
uppgjorda," svarade Béen, och Sigges uttrycksfulla blick
på de båda fruntimren i dörren tycktes säga: "Jag
skall försöka att göra dessa affärer så långsamma som
möjligt."
Den gamla gula hästen satte sig ändtligen i rörelse,
och några minuter derefter voro de båda herrarne
försvunna vid krökningen af vägen.
Pella stod qvar, med ögonen tankfullt följande de
bortfarande, och då hon sedan mötte tantens forskande
blick, rodnade äfven hon och såg förvirrad ut.
"De båda barnen hafva upptäckt att de älska
hvarandra; den första skugga som ställer sig emellan
dem låter ljuset klarare intränga i deras hjertan, för
att visa dem hvad de redan länge ovetande burit
derinne," mumlade fru Falk sorgset, "Jag hade hoppats
att de likt tvenne dufungar, uppväxta i samma bo,
skulle ljuft och stilla öfvergå ifrån syskon till makar,
men denne ankomne bror förefaller mig som ett moln,
hvilket bådar ett oväder. Jag vet visst icke hvad
han kan åstadkomma, men att det icke blir något
godt för de stackars barnen, derom känner jag mig
öfvertygad."
"Tant lilla, jag går ut litet, efter det är så vackert
väder," sade Pella, som återkom ifrån sitt rum, der
hon hemtat hatt och schal.
"Vädret tycks just icke vara så inbjudande,"
invände fru Falk, "men det gör ingenting, det gör dig
i alla fall godt att komma ut litet; gå du, medan jag
går ut i köket."
Den unga flickan gick och tog vägen genom den
gamla trädgården, der snön ännu låg qvar i stora flockar
under träden. Tanten hade rätt, det mulna och blåsiga
vädret var ingenting mindre än behagligt, men Pellas
sinne var uppfyldt af en enda tanke, hennes själ af
en enda känsla, som lemnade henne känslolös för både
väder och vind och den dystra promenad hon valt.
Kärlekens uppvaknande i själen, detta sällsamma
stadium i vår lefnad, som blifvit så mycket prisadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
