Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och besjunget, och äfven mycket smädadt och hånadt,
är i alla fall en konstig sak, och så visst som
allt beror på vår egen uppfattning, att endast det är
verkligt för oss, som vi känna, så visst är äfven att
denna "sinnenas villa" är för den, som eger densamma,
den ljufvaste verklighet, och qvinnorna ega i synnerhet
en lycklig företrädesrätt i detta fall, ty huru skulle
man annars kunna förklara den dyrkan de ofta slösa
på så ovärdiga föremål.
Berusade af sin egen känsla, pryda de med blomster
denna dumma och lumpna perukstock, som i deras
ögon eger alla dygder och behag, och de äro, en
tid åtminstone, lika lyckliga som om han verkligen
egde dem.
Hvad Pella angår, så skulle äfven andra menniskor
funnit hennes val begripligt, ty den unge notarien var
en rätt älskvärd ung man, men deraf berodde icke
hennes lycka i denna stund; den nyuppväckta kärleken
i hennes hjerta skulle fyllt hennes själ med samma
förtjusning, om han varit dum som ett får och ful
som en apa.
Ty – så ledsamt det än är att bekänna – så säkert
är det, att vi bra sällan blifva älskade för våra egna
företräden, utan höjden af den kärlek vi vinna, beror
af den qvinnas egenskaper som älskar oss.
Med nedlutadt hufvud och försjunken i tankar –
dessa obestämda, formlösa tankar, som likt en
silfversky insvepa hela vårt inre – gick den unga flickan
framåt, steg öfver den gamla nedrasade stenmuren, som
skilde trädgården ifrån klipporna vid hafsstranden, och
fortsatte sin väg på en liten gångstig, som ömsom svängde
omkring någon klippa och ömsom följde stranden åt.
Hon gick helt långsamt och den skarpa hafsvinden
målade den vackra drömmerskans kinder med en allt
rosenrödare färg, sanden och snäckskalen krasade under
hennes fötter mellan fläckarna af fastfrusen snö på
de långa sträckor, der vårsolen smält isskorpan och
lemnat marken bar. Den enformiga och kala trakten
sveptes allt mer i skymningens slöja och längst ut vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
