Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är just derföre jag önskade att du ville
följa mig, vi äro ju båda ensamma, utan anhöriga
och vänner i vårt fädernesland."
"Väl utan anhöriga, men icke utan vänner," sade
Pella rodnande.
Holger betraktade henne forskande, i det ett
försmädligt leende krusade hans läppar.
"Du menar fru Falk, den gamla hushållerskan
här, och den der unga pojken, hennes son," sade han
föraktligt.
"Min fostermor och bror, som jag aldrig skall
lemna, och lagmannen, den gamle hederlige Hellering,
som sett och älskat mig sedan jag var barn," återtog
Pella stolt och harmsen öfver broderns ton.
"Lagmannens vänskap kommer visst icke att länge
gagna dig; läkaren trodde honom sjunga på sista versen
då jag for derifrån."
"Det är icke möjligt; derför att man har den
olyckan att köra omkull och bryta ett ben, behöfver
man väl icke dö," sade Pella ifrigt och med sorgsen röst.
"Det behöfver man visst icke, men när man är
sextio år, så händer det likväl."
"Jag kan icke tro det; i alla fall, om jag icke
egde en enda vän, så älskar jag likväl för mycket
mitt fädernesland för att någonsin lemna det."
"Jaså," sade Holger torrt och reste sig upp.
Pella sydde ifrigt, och Holger mätte golfvet med
långa steg, under det de båda iakttogo tystnad.
Skymningen började breda sitt flor öfver den stora
salen, der de båda syskonen voro. Alltsedan onkelns
död hade man icke begagnat de trenne rum, som lågo
på östra gafveln af huset; dörrarna voro stängda och
man begagnade den stora salen i midten af huset såsom
samlingsrum. Möbleringen här var, om möjligt, ännu
mera tarflig än i de öfriga rummen. Några klumpiga,
perlfärgade stolar, klädda med skinn, ett stort matbord
af ek och en hvitmålad skänk voro allt som fanns;
de tunga gammalmodiga armstakarne af silfver på skänken
och den mängd af dyrbart bordsilfver, som syntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
