Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den halföppna skänkdörren, vittnade emellertid
om husets välstånd, liksom de afnötta gyllenläderstapeterna
på väggarna och den fordom vackra, nu på
flera ställen sönderfallna spiseln vittnade om dess ålder.
I denna spis flammade nu några bränder och
kastade ett flyktigt, men lifligt sken på de gamla
porträtter, som i en rad prydde väggen midt emot. De
yngsta af dessa förestälde de båda syskonens mor och
morbror i deras ungdom, och Pellas ögon hvilade i
denna stund, der hon satt med armbogen stödd emot
fönsterkarmen, med saknad och ömhet på de älskade
ungdomsfriska dragen af dessa längesedan multnade
varelser.
Holger, med händerna instuckna i byxfickorna
och spottande hvar gång han kom fram till spiseln,
vandrade fram och tillbaka, fördjupad, som det tycktes,
i tankar, hvilka egde något samband med hans syster,
ty hans gömda och lurande blick kastades allt emellanåt
på hennes rena och sorgsna ansigte. Nu följde denna
blick liksom ofrivilligt hennes och mötte en sekund de
orörliga ögonen på kammarherrens porträtt, men
nedslogs genast liksom den träffat ett obehagligt och
oväntadt föremål.
"Är det verkligen säkert och bevisadt, att dessa
förrymda fångar, som man fasttagit och hvilka vi
ansågo vara onkels mördare, icke äro det?" sade Pella
hastigt, och reste upp hufvudet.
Holger spratt till och kröp ihop på ett egendomligt
sätt, liksom en katt vid den hastiga och förfärande
åsynen af en hund; han tycktes alldeles hafva glömt
Pellas närvaro och väcktes genom hennes ord ur sina
tankar, liksom en sofvande af ett häftigt slag.
"Beständigt återkommer du till den der ledsamma
händelsen," sade han, ryckande på axlarne.
"Men du svarade icke på min fråga."
"Jaså! Ja, man ansåg dem oskyldiga i den saken,
eftersom de samma natt skulle ha gjort inbrott och
stulit på ett annat ställe, flera mil härifrån, nära
Strömstad."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
