Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fiskmåsarnes berättelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kände, och Holger, som i detsamma framkom, och hvars
ansigte nu antagit ett gladt och vänskapligt uttryck,
slog den främmande på axeln och utropade fryntligt:
"Nå, Jensen, gamle kamrat, är du nu här,
välkommen!" och vändande sig till Pella, tillade han
artigt: "Min syster, jag får presentera för dig herr
Jensen, en gammal vän och landsman – jag anser honom
så, ty han är norrman – som jag under flera års tid
haft affärer tillsammans med, som följt mig från
Amerika till England och derifrån till Sverige."
"Din syster, nå ja, det var en öfverraskning. Du
har ingenting vetat om henne, tror jag, åtminstone icke
att hon var så förb. vacker. Ja, ursäkta mig, jag är
rättfram och öppenhjertig, och qvinnfolken bruka i alla
land, och hvad färg de än ha, tycka om att man finner
dem vackra. Jag skall säga, vi äro gamla vänner,
Béen och jag; ha seglat under samma flagg i många
år, och han är ingen kruka, han heller, fast han ser
så ut i en hast. När han fick lust, att vända näsan
åt hemmet, för att göra sig påmint hos sin gamle
morbror, så vaknade äfven hågen hos mig, att än en gång
se de gamla fjellen, och mor min, som förr i verlden
bodde i Arendal; men jag kom för sent, liksom han;
vi hade ingen mer, som kände igen oss här hemma."
"Se så, stig in, stig in!" sade Holger, som
synbart var generad af sin gamle väns prat, och förde
honom sakta framför sig uppför trappan.
"Ja, det ska just bli nydeligt, att få slå sig i ro
här hos dig en tid," fortfor Jensen, under det han
med svårighet afdrog öfverrocken och nu presenterade
sig i en mycket fin bonjour, hvars ärmar räckte långt
ned på händerna och som låg i veck tvärs öfver hans
breda rygg, med en styfstärkt nattkappa, som kommit
ofvanpå den granna västen och hvars band hängde
ut öfver rockkragen i nacken, och en stor röd
silkesnäsduk, hvarmed han flaggade framför den förvånade
Pellas ögon, i hvar minut harklande och fräsande med
ett buller, som genljöd i den gamla salen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
