Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skräll-Maja," utbrast Janne häftigt, lade båda händerna öfver
ansigtet och sjönk ned på gräset under albuskarne.
Hans lille kamrat, som icke mera såg till honom,
klef öfver broräcket och satte sig bredvid honom, tog
hans hand i sin och svängande dermed fram och åter
på ett vänskapligt och inställsamt satt, började han:
"Hör du, Janne, om du vill lofva mig att icke
bli arg, så skall jag tala om för dig hvad jag kontant
vet om Gunild."
"Det är väl om unga baron igen, kan jag tro,
och det kan du just hålla inne med."
"Nej, det säger jag ingenting om, för det vet jag
inte så tvärsäkert, men..."
"Nå ja, det är i alla fall detsamma," afbröt Janne
åter, "det är ändå liksom fägnesamt att höra talas om
den man håller kär; tala du Olle, medan vi sitta här
så ’sörgeligt och ensamt’, som det står i visan."
"Jo, ser du," började Olle med låg röst och
makade sig närmare intill sin vän, "som du vet, så
hushållade mor min för Gunilds morfar, som hon kallade
honom, medan han ännu var sergeant och bodde på
bostället här i byn, och derför så vet hon så väl hur
konstigt det hänger ihop med flickan."
"Ja, jag vet, de säga att hon icke är Strömmens
barnbarn."
"Nej, det måtte hon väl aldrig kunna vara, efter
gubben aldrig haft hvarken hustru eller barn."
"Nå, hur har han fått henne då? Det är väl
icke mor dins flicka heller? Men nej, det är omöjligt;
den lilla fula, krokiga käringen kunde väl aldrig vara
mor åt Gunild, som är lång och smal och fager och
fin som den der unga björken derborta."
"Ja, ser du, Janne, det är just det konstigaste att
förstå hvarifrån Gunild kommit. För nog, om du vill
vara sannfärdig, så står det besynnerligt till med den
flickan; hon liknar icke mera de andra flickorna i byn
än en lärka liknar en gås. Hon är rak i ryggen och
konstig att tala med och ser på en med sina svarta
ögon så trollskt, att man kan bli rädd att vara ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
