Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är, och hon är skrabbig och skräpig som om hon vore
åttio år i stället för femtio.
"Nå, det var icke det jag skulle säga, utan när
hon då skulle resa sig upp, så var hon trött och styf
i lederna som om hon dansat hela natten, och hvad
tror du hon såg, när hon reste sig upp, strax bredvid
sig? Jo, sannfärdeligen samma bylte, som hon sett
den der karlen hålla i famnen.
"Nu rann henne i sinnet om de der guldpenningarna,
som hon också sett, fast jag då icke kan begripa
huru hon kunde vara så dum och tro dem vara
af riktigt guld, och se derför så bedrog snålheten
visheten, och hon tog upp knytet och började leta deri.
"Men du kan lita på att hon blef förskräckt igen
när det började röra sig i knytet, och ett litet nyfödt
barn föll ur och började skrika.
"Mor kastade alltsammans ifrån sig och sprang
sin väg; men tänk – en sådan list af den onde –
att när hon hörde ungen skrika, så skar det henne i
hjertat, och hon tyckte det vara henne omöjligt att
lemna kräket i skogen, utan hon gick tillbaka igen,
svepte in det och tog det med sig. Men när hon kom
hem, så visste hon intet annat råd än att gå till prosten
och tala om alltsammans, som också var det bästa.
Det besynnerligaste var, att när mor kom till
prestgården, så var just Skräll-Maja der och kom ut ur
prostens rum när mor gick in.
"Det gick som en rysning öfver ryggen på henne
när hon gick förbi den leda käringen, men hon vågade
sig inte att se på henne en gång, utan gick rakt in
till vördig prosten och sade hur det var.
"Men prosten blef inte förundrad alls öfver hela
historien, utan sade att mor somnat i skogen och drömt
alltsammans, att barnet alls icke var någon bortbyting,
att ingen trolldom eller sådant fanns, förstås, och att
barnet var ett hittebarn, som han skulle betala för,
om mor ville fostra upp det. Mor behöll då sin egen
tro, hon; men som prosten allt se’n betalte hederligt
för Gunild så..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
