- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
99

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annat folk; råna ha väl gille deruppe nu som bäst,
det är väl midnatt i rappet och hon ska’ väl till slägten,
förstås! Se så, kom du och stå inte der och gapa."

"Gack du och dansa bäst du gitter, jag går för
att se hvart Gunild tar vägen," sade Janne hastigt
och ryckte sig lös ifrån den förgrymmade Olle.

"Du är väl rakt galen!"

"Tig, hör du! Jag måtte väl vara karl att rå
mig sjelf," afbröt Janne och skyndade bort.

"Om du ändtligen vill ha nacken omvriden eller
något annat spektakel, så drag åstad, din galning, du
får nog ångrat," sade Olle för sig sjelf, ty Janne hörde
honom icke mer, han var redan tvärs öfver ängen,
steg öfver gärdesgården, som skilde den ifrån skogen,
och försvann snart i dunklet, på samma gångstig der
Gunild nyss gått.

"Jag bidar mig allt qvar här i skogsbrynet ändå,
för jag räds att det tar hus i helsinge för den
vettvillingen Janne, när han ger sig i lag med den der
Gunild, som aldrig går på rätta vägar i ensamheten
vid denna tid," fortfor den välvillige Olle i sin
halfhöga monolog, under det han satte sig ned på en sten,
med armbågarna stödda emot knäna.

Hans högljudda snarkningar en stund derefter bevisade
emellertid att sömnen besegrat hans trohjertade
omtanke för sin förälskade vän.

*



Janne hoppade emellertid ifrån sten till sten den
branta stigen uppför, med en snabbhet som trotsade
hans klumpiga skor och långa tunga vadmalsrock, och
snart skilde honom endast några steg ifrån den han
sökte. Men nu hejdade han sig hastigt, antingen han
saknade mod att nalkas den unga flickan, som med
lätta och hastiga steg skyndade upp åt skogen, eller
det ifrån början endast varit hans afsigt att obemärkt
följa henne på afstånd, allt nog, han rättade sin gång
efter hennes, höll sig alltjemt ett stycke bakom henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free