Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gick så tyst och försigtigt som möjligt för att icke
blifva upptäckt.
På detta sätt hade de båda nästan hunnit höjden
af berget, då Janne tyckte sig höra prasslet af steg
tätt bakom sig och det regelbundna ljudet af en
menniskas andetag.
Han såg sig om, men nattens dunkel var djupt
inne i skogen och buskarne täta, han såg ingenting,
och som också allt var tyst då han stannade och lyssnade,
så trodde han sig narrad af sin egen inbillning
och det buller han sjelf åstadkom.
Knappt hade han emellertid åter gått några steg,
innan samma ljud upprepades, och Janne stannade ännu
en gång för att upptäcka orsaken dertill, men i
detsamma afvek Gunild hastigt ifrån gångstigen och
fördjupade sig i skogen, hvilken här var nästan
ogenomtränglig. Det höga blåbärsriset snärjde sig omkring
Jannes fötter och kullfallna halfruttnade trädstammar,
öfverklädda med mossa, stängde vägen öfver allt.
Den unga flickan tycktes emellertid vara van att
besegra dessa hinder och många gånger hafva gått
denna väg, ty hon syntes intet ögonblick villrådig om
hvilka af dessa murkna träd som kunde bära hennes
tyngd, hvilka stenar som gåfvo hennes fötter det bästa
fäste, och hvilka hålor deremellan hon borde akta sig för.
Janne stannade ett ögonblick obeslutsam, och i
detsamma såg han tydligt en karl smyga förbi sig och
tyst och varsamt följa efter Gunild, som alls icke tycktes
ana att hon egde tvenne förföljare eller spioner.
Den unge bondgossen var långt ifrån någon
pultron, men han var vidskeplig och Olles föregående
berättelser hade verkat på hans sinnen och gjort honom
misstänksam och nästan skygg för Gunild, utan att
derför minska hans kärlek.
Denna misstanke minskades icke, då han i den
mörka figur, som nyss smugit sig förbi honom, tyckte
sig igenkänna den så kallade "svarta Simon", Skräll-Majas
son.
"Men," invände han tyst för sig sjelf, "jag hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
