Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
SKYMNINGSPRAT.
hvars ansigte hon länge och uppmärksamt betraktade
på ett sa kallt och’ eget satt, att man skulle trott henne
beskåda ett alldeles nytt och likgiltigt föremål.
Detta vackra ansigte tycktes nu med ,sin trumpna
och missnöjda min ingifva henne alldeles nya och smärt-
samma tankar, ty hon sammanpressade de fylliga röda
lapparne sa hårdt, att de bleknade dervid, och öfver
de hopdragna ögonbrynen sväfvade ett moln, som blef
allt mörkare ju skarpare blixtar framljungade ur de
svarta ögonen.
Det händer ibland, att menniskor, som verkligen
älska hvarandra, som önska ingenting högre an att
upphäfva det missförstånd som skiljer dem åt, att
skingra den kalla dimma som genom ett ord, en obe-
tydlig omständighet lagt sig emellan dem, likväl, för-
villade af detta kyliga töcken, i stället aflägsna sig allt
mer ifrån hvarandra och liksom drifna af en ond ande,
som gäckas med dem, misskänna den älskade röst som
allt mera aflägset når dem, och sluta med att fullkom-
ligt skiljas åt, under protest och verop af bådas hjertan.
Antingen nu Nils verkligen upphört att älska, eller
hans kärlek endast varit ett sinligt rus hvari han sett
sig gäckad, alltnog, han antog den ton och valde de
ord, som minst af allt kunde återföra hans stolta älska-
rinna i hans armar och som gjorde henne allt mera
kall och blek.
Och slutligen, sedan han fåfängt sökt besvärja]den
demon som stält sig emellan dem, aflägsnade han sig
missnöjd och vredgad.
Gunild såg honom försvinna mellan träden och
besegrad af smärta och kärlek sträckte hon armarne
efter honom, men stoltheten höll hennes läppar slutna.
Nils vande- sig om försent, hans sista blickar sågo endast
hennes bortvända hufvud, och - de båda älskande
voro skilda åt.
En tung suck eller, rättare, ett anskri undslapp
Gunilds läppar. Hon sjönk ned på gräset der hennes
älskare nyss stått, dolde ansigtet i händerna och grät
dessa brännande, våldsamma tårar, som tyckas vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
