Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄBLEKS DRYCKEN.
23
I detta rum eller, rättare, kök brann nu en stor
brasa af ris och grenar på Spiseln och upplyste det
helt och hållet. En gumma med krokig rygg och
mycket skrynkligt ansigte stod sysslande vid elden
under det hon med ena handen skyggade sina röda
ögon för den starka lågan, och en gammal gubbe satt
half sofvande, med en urblekt militärmössa på hufvudet,
framme vid bordet.
"Jag går ut med Simon, morfar, det lär vara
dans för folket vid herregården i afton och jag ville
sa gerna se på," sade Gunild och närmade sig till
gubben, som såg upp, gäspade med en mun, som räckte
ifrån den ena örsnibben till den andra, men svarade
ingenting, utan nickade endast antingen som tecken
till bifall eller sömn.
Gunild tycktes emellertid icke vara van vid någon
motsägelse, ty innan hon ännu kunnat uppfatta detta
tecken var hon redan utom dörren.
"Tänk, att jag tycker Gunild skulle hålla sig för
god att springa kring bygden med den der långa Simon,
som ar sa illa känd," muttrade gumman, sedan Gunild
stängt dörren efter sig.
Titan att vexla ett ord följdes Gunild och Simon
åt ut genom den lilla gårdsgrinden, och ehuru det nu
var alldeles mörkt, skyndade de likväl med säkra steg
uppför den smala och branta gångstigen öfver bergen
genom skogen.
Efter en4halftimmes vandring sågo de ljusen glimma
. vid herregården, hvars hvita byggnader i en dal mellan
bergen hade det mest romantiska läge.
Nu ar vid denna egendom ett temligen stort Jern-
bruk, men då rann den klara å, som nu drifver ham-
rarne, fri, och hoppade skummande och ohejdad ifrån
bergen ned i dalen.
Snart voro Gunild och hennes tysta ledsagare
inne i parken, och dansmusikens toner nådde redan
deras öron. Det var samma hvirflande polska, hvars
fiol-ljud ledsagat henne, då hon skyndade till det sista
mötet med Nils i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
