Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
SKYMNINGSPRAT.
l i
Ift-
Minnet deraf öfverväldigade Gunild, hon stannade
ett ögonblick och stödde sig mot Simons arm.
"Se, der framme kan du se templet och dansen,
vill du gå dit?" frågade Simon.
"Nej, nej, jag stannar här, jag vill icke gå fram
i ljusskenet."
"Men hit bort i buskarne kommer ingen menniska;
har du redan glömt hvarför du kommit hit ? Drag
ned halsduken öfver ansigtet och gå fram, ser du icke
hur fullt af folk det står rundt omkring och ser på,
ingen skall gifva akt på oss! Se der, nu hurra de
och dricka; baron och fröken äro der redan, det ar
.säkert, kom, kom!"
Och Simon fattade Gunilds arm och drog henne
med sig längre fram till en stor sten, som låg helt
nära, men likväl i fullkomligt mörker, lyfte henne upp
derpå och stälde sig .sjelf bredvid.
Och Gunild såg liksom i en dröm, med denna
sällsamma bedöfning, som en djup sinnesskaknin^ ofta
åstadkommer och hvilken icke medgifver någon reflexion.
Hon såg i det klara skenet af många förenade
lampor bondfolket, som dragit sig åt sidorna och bildade
liksom en ram, hvilken innefattade Kils och en ung,
präktigt klädd qvinna, hvars ljusa hy, blå ögon och
fina växt präglade sig för evigt in i Gunilds minne.
De dansade en polska tillsammans efter fiolinens
takt, och då de långsamt och sirligt svängt omkring
några hvarf och nu hand i hand stannade, tyckte
Gunild sig villad af sin egen fantasi, sa stor syntes henne ,
likheten dem emellan. Det var samma bleka hy,
samma fina och raka ögonbryn, samma matta leende
och blick, man behöfde icke känna deras slägtskap för
att igenkänna att samma svala blod rann i begges ådror.
Nu vände de sig om, stannade några minuter
bland en mängd granna damer och herrar, som sågo
på huru bonddrängarne åter kommit fram och svängde
omkring med sina glada och storskrattande* flickor,
pratade och logo mot hvarandra och försvunno bland
mängden som omgaf dem. Gunild såg Nils’ öppna
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
