Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
3
Gunild sjelf att deltaga, stegrade hennes hastigt på-
konma förskräckelse, och då hon nu såg Simon, ned-
böjd till marken, krypa omkring liksom för att söka
något i månskenet, och med ens igenkände stället på
hvilket de befunno sig, såsom den för allmogen sa
fruktade och hemska afrättsplatsen, kände hon blodet
stelna i sina ådror, och gifvande vika för den paniska
fasa som fattade henne, vände hon om och flydde be,-
sinningslÖst.
Ingenting afskräckande fanns emellertid på detta
ställe, tvärtom, det var en vacker, grön öppen plats i
skogen, omgifven af tallbuskar. Den hade icke varit
begagnad på flera ar, och blott en rund sandfläck utan
o-räs betecknade dess ändamål. Det var på denna fläck,
.
fuktad af blod, der intet annat an giftiga växter kunna
gro, efter landtfolkets tro, som Simon stannat.
Träd och buskar flögo emellertid förbi den flyk-
tande Gunilds blickar, hennes snabba fötter vidrörde
knappt marken, den namnlösa och allt beherrskande
fruktan, som äfven den mest fördomsfria någon gång
kan känna, hade gripit hennes sinne och bevingat hen-
nes steg.
Först då hon återkommit till sandmoen och såg
sig helt nära Skräll-Majas stuga, dit hon ämnat sig då
hon med Simon gick från herregården, sansade hon sig
och stannade.
Nästan leende åt sin förskräckelse blickade hon
omkring den kända trakten och såg med tillfredsstäl-
lelse, att ljus lyste genom det lilla fönstret af jord-
kulan, som obetydligt höjde sig öfver ljungen på heden
der den låg.
Det var sent; Gunild var uttröttad och nedstämd
och nalkades med matta steg den lilla kojan. Hon
tänkte tillbringa återstoden af natten hos Maja, som
allt sedan hennes barndom visat henne en nästan vörd-
nadsfull välvilja och ömhet.
Just som hon famlade i mörkret för att hitta rätt
på det trälås, som stängde dörren, hejdades hon genom
ljudet af en obekant röst, som talade derinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
