Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 SKYMNINGSPRAT.
som kammartjenaren räckte honom, och påsatte den
framför spegeln. "Se sa!" fortfor han, nedtryckande
hatten ända till ögonen och svepande omkring sig den
vida kappan, hvars krage var uppslagen, sa att den
nästan vidrörde hattens breda brätten. "Se sa, nu vill
jag se den qvinna, som skall igenkänna mig, vore hon
an sju gånger en trollpacka. - Ah, min kära Johan,
hvad du ser intressant och nobel ut," återtog han
skrattande, då han vände sig om och såg bet/jenten
fullkomligt lika klädd som sig sjelf. Yi äro lika långa,
och jag kan icke smickra mig med, att någon skall
kunna säga hvilken som ar tjenaren af oss, om vi
endast äro försigtiga i vårt uppförande; vi äro kam-
rater, förstår du... du tar min arm då vi stiga ur
vagnen ... Se sa, låt oss gå!"
Johan öppnade dörren för sin herre och båda
skyndade ned för trappan, genomgingo sakta och för-
sigtigt den mattbelagda förstugan utan att möta någon
af betjeningen, och voro snart utom porten.
Nils hviskade nu några ord till Johan, som derpå
gick förbi den förvånade betjenten, hvilken öppnat
vagnsdörren, och sade i sin ordning några ord till den
gamla kusken, hvilken heller icke kunde undertrycka
en min af öfverraskning vid åsynen af kammartjenaren
i denna kostym.
Emellertid var händelsen alls icke ny, den var
endast något oväntad i detta ögonblick, då man endast
tänkte på den stora festen på slottet.
Den gamle Håkansson gaf luft åt sitt missnöje i
en klatsch, som ljöd omkring hela qvarteret, och vagnen
rullade gatan framåt ända till Gustaf Adolfs torg; men
i stället att vika af till venster öfver Norrbro, for den
snedt öfver torget och tog vägen uppåt Eegeringsgatan.
Denna gata hade deu tiden icke samma anseende
som nu. Der fanns ingen gas som upplyste den,
endast några dåliga lyktor, hvilkas rökiga och röda
sken icke sträckte sig tio steg i omkrets. Lyxen af
denna eklärering räckte dessutom icke långt, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
