Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
8
o-ranna ekipaget hade rullat en god stund i djupa
mörkret, då det ändtligen stannade.
De båda maskerade stego ur, och efter en upp-
repad tillsägelse åt kusken, som syntes ännu mera
missnöjd att icke få vänta, vände vagnen om och
rullade derifrån.
"Men, herr baron, hade det icke varit mera för-
sigtigt att låta vagnen vänta ?" sade Johan.
"Hvad tänker du på! Det hade just varit ett
sätt att bli igenkända genast; mitt namn och vapen
stå ju på dörren," svarade Nils, som bemödade sig att
urskilja porten till det hus, framför hvilket de stodo
i mörkret.
Detta var ett träruckel med tvenne våningar,
hvilkas alla fönsterluckor voro omsorgsfullt stängda,
men hvartill porten var oläst. Den kunde, efter något
bemödande af Johan, skjutas upp, ehuru en stor sten
insydd i en påse lät den med en otreflig skräll genast
falla igen efter de inträdande.
Ehuru ringa inbjudande allt detta syntes, sa hade
likväl detta lilla oansenliga hus varit besökt af hofvets
mest eleganta damer och kavaljerer; prinsarne och
sjelfva kungen till och med, sades det, hade här inkognito
infunnit sig, för att utleta de sorgliga eller tillfreds-
ställande hemligheterna af sitt kommande öde, ty här
i öfra våningen bodde den då sa ryktbara spåqvinnan
mamsell Arvidsson.
Det ar fullkomligt öfverensstämmande med erfaren-
heten, att den mest lättsinniga och gudlösa tid äfven
ar den mest vidskepliga, och om man kunde följa de
hvälfvande vågorna i menniskolynnets, i själens historia,
lika väl som i nationernas, sa skulle man se att samma
lag, samma cirkelgång, samma fallande och stigande
herrskar äfven här.
Menniskorna behöfva alltid någon viss själsrörelse,
som under olika tidehvarf har olika färg; anden måste
på något sätt uppenbara sin tillvaro, och ingen kan
säga en fullkomligare lögn an dm, som skryter af att
tro på ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
