Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRLEKSDRYCKEN.
24
Karlen som druckit sprang på samma gång upp på
landsvägen och utropade häftigt och med upprörd röst:
"Olle du! Det var hon. Det var Gunild, sa sannt
i ag lefver, jag såg hennes ansigte i månskenet."
"Kommer du nu, Janne, med dina griller igen,"
svarade en annan bonddräng, som halfsofvande satt
qvar på lasset för att vänta på sin kamrat, "Jag tror
du blir lite stollig till slut," fortfor han gäspande, "du
visade mig här om dagen den der tyska grefvinnan,
som ar kommen till barons och som du inbillar dig
ar Gunild; och en ska val vara sa förvillad som du
ar, för att kunna tro något sa dumt, och icke se att
hon ar blek som ett lärft i synen, då Gunild var som
en vallmoros; ocli mycket längre an Gunild ar hon
sedan, det ar då ingen likhet alls; du har varit sa
förnuftig och kavater och icke nämt hennes namn på
långan tid, jag vet icke hvad som nu kommit åt dig
igen. Det kan du väl förstå, att det ar som jag prentat
för dig många eviga gånger, att Gunild drog fan i våld
med den skojaren Simon, det kan du lita på, och kom-
mer hon någonsin hit igen, sa blir det falle åkandes
på fångskjuts och icke ridande på barons granna hästar."
"Jag bryr mig icke hvad du pratar," sade Janne
häftigt, "kör hem med lasset du; jag springer efter
och ser hur det gick, jag ar rädd att hästen skenade."
"Tocken vettvilling!" sade Olle flegmatiskt, smac-
kade på hästarne och for sin väg i sakta lunk.
Jannes fruktan var emellertid ogrundad; hästen
gick åter sedigt vägen framåt och stannade nu vid
en grind.
Gunild satt likväl qvar, liksom besinnande sig
innan hon öppnade grinden. På andra sidan rann en å,
hvars vatten glittrade i månskenet och hvars melodiska
sorl var det enda ljud man förnam i qvällens tystnad,
och alarne stodo mörka med orörliga löf kring strän-
derna deraf.
Tagen till herrgården gick fram här, öfver en
bro innanför grinden, men Gunild tycktes hastigt hafva
fattat ett annat beslut an, att direkte återvända till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
