- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
246

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Kärleksdrycken.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 SKYMNINGSPRAT.
Nils’ hem; hon vände hästen till höger uppför bergen
igen, ,på en smal och stenig väg, som förbi några torp
i skogen på en omväg, äfven förde fram till herrgården.
Just som hon vände af uppför bergen sprang en
mörk figur, som suttit nedlutad vid åbrädden fram på
vägen, och Simon stod framför henne i månskenet.
"Simon, hvad ar detta, ar det sa du håller ditt
löfte?" utropade Gunild med vredgad röst.
"Jag har hållit mitt löfte, det var i tre dagar jag
skulle vänta dig, du har dröjt i sju och jag ar här;
du har svurit, att jag skulle få följa dig ständigt och
öfver allt."
"Men icke hit."
"Du behöfde endast tre dagar för att öfvertyga
dig om din hämd på baron. Älskar du honom ännu ?
Ångrar du dig kanhända?"
"Jag reser i morgon, det ar nog; återvänd förut
och vänta mig."
"Jag lyder dig; men lat mig *nu följa dig genom
skogen, det ar sent."
"Nåväl, följ mig om du vill," sade Gunild likgil-
tigt och vidrörde hästens hals med ridspöet.
Den väg hon valt var också sa brant, uppfyld af
stenar och trädrötter och genomskuren _ af små skogs-
bäckar, att en mindre modig qvinna an Gunild, som
växt upp i skogen, skulle ansett en följeslagare väl
behöflig.
Simon fattade hästens betsel och förde honom
varsamt fram på den slingrande stigen, som månen
endast der och hvar kunde belysa, då de höga och
täta granarne lemnade någon öppning för dess strålar.
På detta sätt hade de tigande hunnit fram till
en liten sjö, alldeles inklämd mellan bergen, der vägen
syntes helt och hållet vara slut. Hästen stannade
också ovilkorligt vid stranden, och Gunilds blickar
hvilade med ett drömmande och beundrande uttryck
på den lilla dalen med sin torparkoja, som låg i mån-
skenet på andra stranden..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free