- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
263

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRUF-TOMTEN.

263

lada och framtog en bundt sedlar. De voro alla på
temligen högt belopp; han besinnade sig, men det var
icke tid att kunna vexla midt i natten; han lade pen-
ningarne i en plånbok, stoppade den i bröstfickan och
vände sig om i detsamma betjenten återkom.

"Släden ar här, herr löjtnant; men hvart tänker
löjtnanten resa?" började denne, förundrad vid åsynen
af den packade nattsäcken.

Hans herre svarade emellertid ingenting, han syntes
villrådig och gick några steg fram och åter på golfvet.

Slutligen stannade han vid skrifbordet, doppade
pennan, skref några ord på en papperslapp, men sönder-
ref den i detsamma, kastade en sorgsen och tvekande
blick emot dörren, som ledde in till de andra rummen,
och qvarstod ännu en minut orörlig.

"Jag kunde stanna qvar och bevaka henne, utan
att hon hade någon aning om min närhet, och hennes
uppförande blefve då afgörande för mitt handlingssätt;
hon bör i alla fall tro mig vara långt borta; men,
huru som helst, skall jag antingen vara hemma snart,
eller aldrig," mumlade han, som det tycktes, ännu vill-
rådig inom sig.

Men hastigt kastade han pelsen på. sig, som Wil-
helm höll i beredskap, befalde denne att följa sig med
nattsäcken och skyndade utför trappan.

En minut derefter satt Hugo i släden och kastade
i detsamma han for bort, ännu en blick upp till sin
hustrus upplysta sängkammarfönster.

Kegina hade somnat men vaknade hastigt, oroad
af en sällsam ångest.
Hon fann sig ännu ensam, lyssnade med upprest
hufvud och suckade, då intet ljud störde tystnaden
omkring henne. Hon lade den heta kinden emot kudden,
tillslöt ögonen och försökte att somna igen, men förgäfves.
Tusen hittills främmande tankar och föreställningar
trängde sig på henne, hennes korta oroliga slummer
hade liksom förvandlat henne. Hon genomgick med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free