Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRITF-TOMTEN.
267
Ödet, eller händelsernas gång, som ständigt riva-
liserar med vår vilja, och hvaraf kan hända denna, sa
skrytsamt kallade ’fria vilja’ endast utgör en del, låter
ofta våra obetydligaste handlingar blifva uppslag till
en följd af händelser, hvarom vi aldrig drömt, och som
ligga rakt i motsats till alla våra beräkningar.
Det ar en afton mot slutet af sommaren. Solen
har redan sjunkit bakom de högre och skogiga bergen
bortom grufvan, men skymningen har ännu icke inträdt.
Kommande från ett af de skjul, der kopparmalmen
upphissas och sönderslås, vandra tvenne små barn,
hand i hand, på den lilla jernbanan utmed gruföpp-
ningen, undvikande med vanans sorglöshet de hål, der
malmen åter nedkastas, för att på en kort underjordisk
väg föras till rostugnarne.
Det ar en gosse om nio och en flicka om sju ar.
Blomstrande som rosor, leende och pratande med hvar-
andra, synas de visst icke "röna något vidrigt intryck
af sin obehagliga och farliga omgifning. Tvärtom, de
närma sig brådskande och gladt till kanten af denna
oformliga brunn, liknande en gigantisk skeppsdocka,
som väl kunde rymma mer an tio fregatter.
De hafsra nu hunnit det ställe på venstra sidan,
der det, ehuru med stor svårighet, likväl ar en möjlig-
het att nedstiga.
Denna del af grufvan, som ligger i öppen dag,
var den första öppning man sprängde, dess förråd af
malm ar nu längesedan uttömdt, man går aldrig dit,
och endast mörka hålor här och der i väggarne deraf,
begagnas ännu ibland såsom utgångar ifrån den egent-
liga grufvans gångar och schakter.
"Men Daniel, du, tank om far skulle få se oss,"
sade den lilla flickan hastigt och betänksamt, under
det hon bättre hopsamlade den stora qvast af blåbärs-
ris, fullsatt med mogna bär, som hon höll i handen
och knappt kunde omfatta och fasthålla med sina
små fingrar.
Gossen, som redan satt sig ned på kanten af gruföpp-
mngen, teg ett ögonblick och tycktes besinna systerns ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
