Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 SKYMNINGSPRAT.
"Ah, jag tror icke att de komma upp ännu" sa
snart; vi ska skynda oss. Det ar sa länge sedan vi
voro hos honom, den stackaren, han blir sa glad åt
oss/* svarade gossen, som också höll en hop blåbärsris
och dessutom en stor bukett af ljung och blåklockor j
andra handen.
"Men jag ar sa rädd for far."
"Skynda dig bara," fortfor gossen, som satt sig på
hälarne och i denna ställning helt oförskräckt halkade
sig ned utför den nästan lodräta bergväggen, följd af
systern, som nu öfvervunnit sin tvekan och med lika
mycket mod och vighet, som brodern begaf sig utför.
De båda barnen, som åkte med vådlig fart öfver
de glatta och släta ställena, kröpo deremot helt sakta
utför de ojemna, skrofliga, med jord och sand uppfylda
’remnor, som, ehuru branta, likväl tycktes erbjuda dem
ett säkrare fotfäste; men instinkten eller vanan hade
lärt dem, att de här voro- lättare utsatta för ett felsteg.
Utan ett ögonblicks tvekan eller svindel hade de
nu hunnit botten af den djupa och vida grafven, der
det nedströmmande regnvattnet lagt ett jemnt och fin|
lager af sand och rödaktig jord, som gaf den utseend^,:
af en uttorkad sjö, med uppstickande stenar och klipp*
stycken, gamla murkna bräder och stolpar, liknande
halft begrafna lemningar af skeppsvrak.
"Du ar väl icke rädd för mörkret derinne nu
igen, Sara?" sade Daniel, under det han slickade af
de bär, som blifvit krossade vid nedstigandet. ,
"Ah, nej," sade lilla Sara sakta och fattade bro?
derns hand, och båda två sprungo lättfotade och qvicka|
som tvenne råttor, öfver den fina tillpackade sandei$!
tvärs öfver till andra sidan, der en gammal stege
var uppstäld emot den skrofliga och tvärbranta
väggen under en af de mörka hålorna, som förde
grufvans inre.
De båda barnen stannade och tittade upp ett ögon,*-
blick, liksom villrådiga eller eftersinnande.
Det var emellertid icke otillgängligheten af denna
öppning, hvilken låg tre eller fyra famnar ifrån botte$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
