Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUF-TOMTEN.
279
"Sådana galna infall barn kunna ha," mumlade
Erik förtretad.
"Och morbror sade sjelf att han var icke farlig,
bara man var from och beskedlig," inföll Sara.
"Det var då mycket dumt sagt af mig, för det
kunde jag icke veta något om."
"Men nu veta vi det sjelfva; han ar alls icke
farlig," afbröt Daniel.
"Ka, sa berätta nu då för mig hvad ni veta om
den der tomten," sade Erik suckande.
"Jo, det var en qväll..." började båda på en gång.
"Tyst du, Sara, sa får Daniel tala först, som ar
äldst. Nå, Daniel, börja du nu."
"Jo det var en qväll, som Sara kom och hem-
tade mig; jag hade rakat få sa bra malm, sa tunnan
var full helt tidigt och jag följde med Sara strax;
men när vi gick förbi ’Stöten’, sa kom vi att stanna
litet och roade oss med att kasta ned stenar och sågo
på huru de hoppade emot väggen innan de nådde
botten, och då, just som vi stod sa der, sa fick vi se
i mörkret af stora öppningen någonting hvitt, som
skymtade fram; först sa blefvo vi bara lite förundrade
och tänkte att det var någon af arbetarne, som äm-
nade sig ut derifrån; men när vi sågo efter bättre, sa
var det en, som satt alldeles stilla innanför hålan,
men ju längre vi såg på honom, dess vackrare blef
han; han hade ett ansigte som var hvitt som snö och
glänste som silfver och ögon sa vänliga och vackra
som en engels och han såg sa ledsen och sorgsen ut,
att tårarne kom oss i ögonen när vi stodo och såg på
honom; både Sara och jag tänkte då strax på hvad
gamle Jon berättat om ’tomten’ och förstod genast att
det var honom vi såg. Bäst som vi stodo sa der på
kanten midt uppöfver och icke märkte att vi kommit
bra nara, sa halkar Sara och rullar utför som ett
nystan.. .’.
"Hvad säger du! Föll hon ned i Stöten?" utro-
pade Erik afbrytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
