Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUF-TOMTEN.
28
oss,
for han står innanför och väntar på oss om qväl-
larne och när vi komma, sa tar han oss i famnen och
kysser oss och vill aldrig släppa oss. Men vi förstodo
strax att det var ’tomten*, som ni talat om, för han
liknar icke en annan menniska, utan ar mycket vack-
rare, fast han har ett stort, svart skägg och långt hår
som ett fruntimmer."
Daniel tystnade och hans unga morbror, som helt
uppmärksamt hört på hans barnsliga berättelse, suckade
och syntes mera villrådig och bekymrad an förvånad
deröfver.
"Nu hör du ju, morbror, att ’gruf-tomten* icke ar
farlig, och nu kunna vi väl få gå till honom ibland?"
började lilla Sara och lade sina armar smekande om
den unge mannens hals.
"Ja, ja visst! Han ar icke farlig, sa länge ni
icke for någon annan menniska omtalar att ni sett
honom," sade slutligen Erik i allvarsam ton ; "men kom
nu väl ihåg hvad jag säger er, att om ni till någon
annan nämner ett ord om den här saken, icke till far
eller mor eller mormor ens, sa kan det bli en stor
olycka af och ni kunna få dö båda två. Förstår ni
riktigt detta till fullo, barn, och minnes ni nu mina ord,
och in i hålan få ni aldrig mera gå."
"Ack, morbror, neka oss icke det! Söta morbror
låt oss gå! Yi ska tiga riktigt, vi ska aldrig namna
ett ord om honom, bara vi få helsa på honom ibland;
han skulle dö af sorg om vi aldrig kommo mera."
"En tomte kan icke do, vet ni inte det?" sade
Erik leende. "Har ni icke hört mormor och gamle
Jon saga att tomten ar lika gammal som grufvan och
skall lefva och vandra der sa länge berget finnes."
"M, men när de ha sprängt ut hela grufvan och
berget ligger här uppe i dagen i högar af slagg och
gråbergsbitar, som räcka ända upp i himlen, hur går
det dåomed tomten?" sade Sara bekymrad.
"Ah, när den tiden kommer, då lefver hvarken
du eller jag, men då får tomten sa mycket större
svängrum der nere," sade Erik och steg upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
