Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRU3T-TOMTEN.
283
det hennes kloka, allvarsamma ögon följde den nästan
omärkliga randen af den lilla gångstigen, som slingrade
sig utför sluttningen ned till grufvan.
Slutligen vände hon sig om och tittade in i stu-
gan genom den halföppna dörren bakom henne och
då hon såg elden nästan utsläckt och rummet skumt,
reste hon sig upp, lade stickningen ifrån sig och gick
in-for att känna om potatisen var kokt och lyfta den
af elden. o o
Några minuter derefter kom hon äter ut, åtföljd
af katten, satte sig på trappan igen och upptog sitt
arbete, men det tycktes som hennes tankar icke ville
stanna vid strumpstickorna, ty händerna nedsjönko
overksamma i knäet och hon mumlade halfhögt för
sig sjelf:
"Aldrig i min dar kan jag begripa hvar barnen
hålla hus sa länge i qväll... och Erik och Matts sedan!"
Hon tystnade och strök tankfullt den feta katten,
som med krökt rygg smög sig intill henne.
Just i detsamma vände hon hufvudet om, och
blicken i hennes spända och forskande ögon, hvilka allt-
jemt varit fästade på den lilla gångstigen nedåt berget,
blef nu med ens lifvad och klar, ty hon upptäckte på
motsatta hållet en svart punkt vid skogskanten, i hvil-
ken hon snart urskilde en person, som närmade sig,
och i denne igenkände hon den hemkommande mannen,
som hon icke väntat få se på denna väg.
I hennes ansigte skulle man kunnat inom en
minut läsa de vexlande intrycken af glädje, öfverrask-
ning och missnöje.
"Nu kommer han derifrån igen!" suckade hon
tyst och steg upp, men kärleken till den väntade tycktes
emellertid öfverväga den skymt af missnöje eller bedröf-
velse, som hans åsyn väckt, och af hennes blick och
ställning skulle man trott att hon ämnade springa
mannen till mötes och kasta sig om hans hals.
Ingenting skulle varit naturligare; en qvinna i
Södern skulle också i hennes ställe hafva gjort det,
men nordbon gifver sällan och liksom med motvilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
