Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
SKYMNINGSPRAT.
sväfvade fram och åter öfver stenen derunder, på hvil-
ken barnen uppradat en hop gamla porslinsbitar, tall-
kottar och brädlappar, som i deras fantasi förestälde
en hel by.
Annas ögon öfverforq likgiltigt allt detta och hen-
nes blickar sväfvade sökande längre ned utför den
steniga, grå bergsluttningen och stannade vid an, som
slingrade sig der nere, och hvars vatten ömsom bort-
skymdes af föremål på stranden, ömsom framkom glitt-
rande i månskenet.
Allt var tyst och orörligt. Matts syntes icke till,
och suckande af ångest vände hon sig om och blickade
upp emot den dystra, mörka skogen bakom kojan.
Då besvarade en annan suck hennes egen och
Matts stod bredvid henne och lade armen om hennes lif.
"Ack, herre Jesses, Matts, hvad du förskräcker
mig!" utropade Anna glad och slog sina armar omkring
mannens hals. "Kära hjertandes, hvar håller du till
sa länge ... jag blir sa orolig och sorgefull till sinnes
när jag icke vet hvart du går," fortfor hon ömt och
lade sitt hufvud på hans axel.
"Ah, jag gick och vankade lite af och an i det
här ljufveliga månskenet. Jag ar icke sömnig alls och
har en sådan oro i sinnet," svarade Matts i en mild
och sorgsen ton, helt olika den vresighet han visat
der inne. "Tet du, Anna, jag går och tänker på,
att jag ville be dig om en sak," fortfor han långsamt
och tankfullt. "Om något sorgeligt skulle hända mig,
om jag råkade att stupa i an, eller krossas i grufvan,
eller något sådant, sa skall du lofva mig att icke taga
sa illa vid dig, utan trösta dig och bara bedja Gud
för min fattiga själ."
"Hvad säger du, Matts? Stupa i an, der man
knappt kan dränka en kattunge!"
"Ah, han ar tillräckligt djup nere vid bron."
"Hvad menar du? Matts, du ar sa besynnerlig
till humöret, du sörjer öfver något; du håller mig icke
kär som förr, för då skulle du icke tala på detta satt,",
sade Anna gråtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
