Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖBTJF-TOMTEN.
29
"Jag håller dig visst kär, det vet Gud, men lifvet
ar sa tungt att bära."
"Ack, Matts! Det ar allt sedan vi blefvo gifta
som du tycker sa; den dagen var en olycksdag, och
du ar som du vore förvandlader allt ifrån den stunden
du fick fars ja-ord. Gud vet, att jag aldrig glömmer
den qvällen; sedan dess har jag icke sett en glad min
på ditt ansigte. Och hur mycket väntade och läng-
tade vi icke ändock båda förut efter den dagen."
Matts suckade tungt och Anna fortfor:
"Och du sade mig väl hundra gånger, att du icke
ville lefva om jag icke blef din hustru, och jag trodde
dig, för jag tyckte detsamma sjelf. Yi blefvo gifta och
far dog strax derefter, och vi fingo fullt upp efter
honom, och hafva allt hvad vi behöfva. Och alla
hedra dig och säga, att du ar den dugtigaste och skick-
ligaste arbetaren vid hela grufvan, och våra barn äro
raska och, snälla, och ..."
"Ja, ack ja! Våra barn, våra kära små barn,"
afbröt Matts lidelsefullt och höll handen öfver ögonen.
"Du hår allt kärlek till dem, jag ser det. Men
hvarför ar du då sa otålig och snäsig emot dem, de
stackarne ?"
"Ja, du har rätt. Jag kan icke rada öfver mitt
mörka sinne; stackars små kräk. Anna! Anna! Jag
måste dö, for att visa er huru kara ni äro mig."
"Åh, Matts, sa styggt och oförnuftigt du talar.
Ville du att jag skulle gräma mig till döds och barnen
bli lemnade åt sitt öde. Hur har du läst din bibel,
som icke vet, hvilken stor synd du gör med sådana
ord. Du skall säga mig sanningen, hvarifrån du får
sådana tankar och hvad det ar för sorg, som tynger
på dig och gör att du ingen ro och ingen lycka finner
hos mig och barnen, som ändå hålla dig sa kär."
"Tyst! Tyst! Tala icke till mig på detta sätt, du
skulle ångra dig i all din tid ... det ar ingenting. . .
Jag ar sjuk ibland, det ar hela saken. Grufluften för-
stör ens helsa alltid till sist, säger doktorn, sa en blir
tungsint till humöret, jag rår icke derför, du far- ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
