Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
SKYMNINGSPRAT.
dräng vid en gård en mil derifrån, att hans far då
höll gästgifveriet och att denne gubbe nu lefde i en
stuga ett stycke från gården. Emellertid uppsöktes
denne gubbe, men befanns sa sjuklig och slö, efter
hvad Ferdinand berättade, ty ett häftigt feberanfall
hindrade mig att lemna rummet, att ingenting kunde
af honom utforskas. ^Dessutom var det ganska naturligt, .
att en resandes namn och utseende, som möjligen der , .
tillbragt en natt för sa många ar sedan, icke kunnat
stanna i någons minne."
"Men dagboken? Tänkte ni derpå?"
"Ack, min vän, hvar finna en dagbok, förd for
tio ar sedan, och hvem vet dessutom vid hvilken tid,
som Hugo möjligen varit der; föröfrigt skulle han kunnat .;
antaga ett diktadt namn, i händelse han verkligen ville
förblifva okänd. Emellertid har Ferdinand verkligen .]
sökt igenom de dagböcker, som han här förskaffat sig,
men utan resultat; du mins väl i alla fall huru myc- |
ket nit din man ådagalade vid våra första efterforsk-
ningar, då mina förhoppningar vande sig omkring er, J
och jag allra först förmodade honom hafva rest hit till
dig, Beate."
"Jag mins det nog och inser liksom du sjelf, att J
denna händelse icke ar annat an en smärtsam erinran."
Eegina nickade vemodigt åt sin svägerska och
lemnade rummet.
Just i detsamma spratt friherrinnan till vid Iju-^
det af ett tungt fall bakom sig; hon vände sig för-
skräckt om och såg sin son i hela sin, längd utsträckjt-|
på golfvet.
"Min Gud, hvad ar det åt dig, Carl Adolf?" ut-
ropade hon häpen.
"Hvad gör du på golfvet der borta?" instämde^
Elfrida, som i detsamma inkom och skyndade fram s|
till den unga herrn, som leende och makligt satte sig,
upp och såg på de båda fruntimren. i
"Jag skulle draga på mina ytterstöflar, men de |
hafva torkat ihop alldeles förfärligt," svarade han
pustande. "Det ar alldeles omöjligt. Jag har dragit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
