Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRtfF-TOMTEN.
333
af alla krafter och till slut snafvade jag’ och föll bak-
länges, nu sitter foten just i sjelfva skaftet. Jag kan
icke resa mig upp."
"Ack, det ar ju morbrors stöflar, som du tagit,"
sade Elfrida skrattande, under det att friherrinnan
skakande på hufvudet mumlade:
"Alltid ar han sig lik," och gick med bekymrad
min förbi sin son in i ett annat rum.
"Jag tror du har rätt, det ar verkligen morbrors,"
återtog Carl Adolf, och beskådade sina fängslade ben
med mycken noggrannhet. "Sa dumt, om du kommit
lite förr och sa°rt mig detta, foten sitter sa fast som
i ett skrufstäd. Ah, sa försmädligt, hjelp mig, Elfrida,
drag i halen dugtigt," utropade han, mörkröd i ansigtet
af den fåfänga ansträngningen.
"Hvad tänker du på ?" sade Elfrida storskrattande.
"Sa ring då åtminstone på Nilsson."
"Jag begriper icke hvarför du ville hafva två par
stöflar," fortfor den unga flickan, i det hon utan någon
påföljd ringde gång efter annan.
"Jo, jag ämnade följa er till grufvan och der ar
mycket vått."
"Gud vet om det blir någon färd af, ty just som
morbror kom ut härifrån salongen mötte han en karl
i förstugan, som frågat efter honom och som han genast
tog in med sig i sitt rum; och det matte vara något
mycket intressant han hade att saga, ty ännu äro de
icke utkomna derifrån," sade Elfrida med en röst, som
vittnade om hennes otålighet och oro, att gå miste
om färden.
I detsamma inkom Häradshöfdingen, han såg blek
och upprörd ut och såg sig omkring i rummet.
"Hvar ar din tant, Elfrida?" frågade han meden
röst, hvars lugn tydligen var konstladt, och då Elfrida
pekade på kabinettet innanför, gick han hastigt in.
o "Hvarför frågade du honom icke om vi skola fara
pä förmiddagen?" sade Carl Adolf buttert, under det
han allt emellanåt gjorde ett vanmäktigt försök med%
de olyckliga stöflarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
