Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GBUF-TOMTEK.
383
"Huru menar du ?" sade Matts likgiltigt och satte
sig ned igen.
"Till du lofva att icke tysta mig, utan höra noga
på hvart enda ord som jag säger, och sedan svara
riktigt sannfärdigt på hvad jag frågar dig om? Svara
mig på detta, och betänk att hvad jag nu vill tala om
för dig, gäller ditt lif, och har tryckt på min själ i
många ar och jag har ofta tänkt att säga dig det förr,
men aldrig kommit mig för dermed, for din vresighets
och dysterhets skull."
"Hvad kan du mena, Erik?"
"Lofvar du hvad jag begärt?" frågade Erik åter,
med allvarsam röst.
"Det kan icke gå mig värre derför," sade Matts
suckande och halfhögt, "jag lofvar dig det."
"Nå, Matts, då vill jag berätta dig allt, liksom
du vore en helt främmande menniska," återtog Erik
efter några ögonblicks tystnad och sedan han sett sig
omkring med försigtighet. "Det var en vinterqväll,
för tio ar sedan . . ."
Matts ryckte till, men Erik lade sin hand på hans
arm och fortfor: "Jag var då ett barn, en pojke på
tio ar och hade redan länge följt far min ned i gruf-
van, när han arbetade der; det var en qväll i februari
som jag tror, det var icke kallt och just i skymningen,
då far skickade mig tillbaka till grufvan efter en nyckel,
som han glömt qvar i en af bodarne. Arbetarne hade
längesedan gått hem, klockan kunde väl vara fem på
qvällen, när jag kom ned till bron vid Stöten. Jag
gick och sjöng på en visstump och tänkte sa gladligt
i mitt sinne på min vackra syster, som jag trodde snart
skulle få hålla bröllop med sitt hjertas vän, en rasker
gosse, som just var bortfaren för att taga arf efter
sin gamle farbror, för far min, Gud signe honom, var
allt litet snål och högfärdig af sig och ville icke gifva
bort Anna åt någon annan, an den som hade en viss
summa penningar att komma med, och Matts hade
ingenting, om icke den der farbrodren ville hålla sitt
löfte och låta honom ärfva sig. Nå, nu sa var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
