Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 SKYMNINGSPRAT.
sjuk, och Anna och Matts skulle falle få hvad han
egde. .Jag gladde mig åt kalaset som skulle blifva,
och dansen sen. Bäst jag gick sa der, sa ser jag två
karlar komma gående ifrån landsvägen, den ene var
en fin herre med en grann liten påse eller nattsäck
i handen, och i den andre, som gick bredvid honom,
igenkände jag dig, Matts."
Matts spratt återigen till och fäste sina ögon med
oro på Erik, men han sade ingenting, och denne fortfor:
"Jag blef mycket förundrad, ty jag visste icke
att du var hemkommen ännu, och jag ämnade springa
fram och helsa på dig, men jag var blyg för den
främmande, och gömde mig i stället vid vägkan-
ten. Ni gingo förbi och den främmande herrn frågade
dig något om grufvan, men jag minns icke hvad det
var, eller hvad du svarade. När ni gatt förbi, sa
sprang jag fram för att uträtta mitt ärende och följde
efter er, for ni gingo just in i skjulet öfver gruföpp-
ningeu, dit jag skulle gå. Min dumma blyghet lät
mig nu återigen stanna utanför, i stället att gå in till
dig, och jag såg att du tog ett bloss vid Spiseln der-
inne, tände det och steg ned i grufvan tillsammans
med den främmande herrn, som alltjemt pratade med
dig och frågade om en hop saker. Jag förstod att
det var någon resande, som ville se grufvan, och som
jag tänkte att ni snart skulle komma tillbaka - ty
de bruka icke ofta gå längre an trapporna räcka -
och jag gerna ville helsa på dig och höra huru din
resa gått, sa satte jag mig ned i ett hörn för att vänta
på dig, sedan jag tagit nyckeln, som jag funnit och
stoppat på mig "
Erik tystnade ett ögonblick och Matts andades
tungt och höll sina orörliga ögon nedslagna.
Det dröjde val ett par minuter innan Erik, lik-
som med ansträngning, åter började sin berättelse.
"Det kunde väl hafva varit en halftimme eller
sa," återtog han med lägre rost, "ty jag hörde klockan
i staden tvenne gånger slå, innan jag åter såg ljus-
sken i öppningen och hörde hastiga steg i trappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
