Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 SKYMNINGS? Il AT.
hviskande. "Jag tände ett bloss och tog ett par andra
sådane med mig och vi gingo ned, och for hvarje steg vi
togo nedåt djupet, dess mera åtrå kände jag ef ter hans
pengar och kunde icke slita mina ögon ifrån bröst-
fickan på hans rock, der jag sett honom stoppa ned
plånboken. Mina tankar började bli allt mera orediga,
jag fruktade en stund att jag förlorat förståndet och
sa var det väl också, för jag tror att en aldrig med
fullt förnuft kan göra det ondt ar. Vi voro nu komna
nedför sista stegen till mellersta schaktet och skulle,
passera ’hundhålet’, som vi då kallade sidogången bred-
vid, då jag märkte en hop bergborr ligga qvarglömda;
jag tog ett af dem, men ännu hade jag ingen redig
tanke hvad jag skulle göra dermed. Jag hade hela
tiden gått förut med blosset och säkert svarat mycket
dumt och bakvändt på hans många frågor, men han
tycktes vara af ett mycket lätt sinnelag och vara djerf
och frimodig af sig, sa att han icke misstänkte det
minsta. Jag minns icke sa noga, jag var, som sagt
ar, sa underlig till sinnes och när jag nu tänker på
denna förfärliga qväll, sa ar det som om vi hade gått
i grufvan en lång, lång tid, han och jag innan. ..
innan jag i en handvändning, då han lutade sig ned
för att se malmådrorna i bergväggen, der vi sprängt,
för längesedan, gick bakom honom och .. . och gaf honom
i hufvudet en sa häftig och sa olycklig stöt medjern-
borret, att han föll utan ett ljud, nästan utan en ryck-
ning. Det var gjordt. Jag var som i en yrsel, jag
skulle i den stunden kunnat döda tio, lika val som,
honom, för att få dessa olyckliga sedlar, som ännu
ligga orörda på botten af far dins gamla skrin. Jag
såg att han fått ett djupt hål i nacken, hvarur blodet
framflöt, och att han var stendöd; hans ögon voro
ännu öppna.
"O, Gud! Jag har sedan sett honom, jag känner
igen hans ögon, han får väl icke ro, den olycklige,
förr p,n hans död ar hämnad... han skall icke be-
höfva vänta länge," hviskade Matts, skakad af en
konvulsivisk frossa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
