Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Gruf-Tomten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GHUF-TOMTEN.
399
"Jag kan icke hjelpa det. Denna berättelse före-
faller mig allt för besynnerlig och osannolik."
"Men hans plånbok och papper .. .och den beskrif-
ning på honom sjelf, som den unge gruvarbetaren gör . .."
"Ja, det ar också orsaken hvarför vi nu äro här.
Men hvad har nu åter händt der borta . .. hvarför detta
sorl och denna sammanskockning ? Hvad ar det, hvad
har händt ?" ropade häradshöfdingen åt en gosse, som
kom springande.
"Åh, de ha nu fått upp den stackars Matts, men
han ar illa skadad och ännu en annan karl, som ingen
känner, men han ar död. Jag ska7 springa efter dok-
torn," och gossen skyndade derifrån.
Regina sjönk bleknande emot vagnshörnet för ett
ögonblick, men i det nästa reste hon sig upp med
denna kraft och konvulsiva styrka, som utomordent-
liga sinnesrörelser medföra, och steg ned ur vagnen.
Friherrinnan, annars sa pratsam och rask, tycktes
nu vara nästan lika upprörd som sin svägerska, och
de båda fruntimren skyndade, ledsagade af häradshöf-
dingen, genom det församlade gruffolket fram till stället
der man nedlagt de båda sårade.
Reginas blickar öfverforo endast flyktigt den af-
svimmade Matts, hvars ena arm blifvit sårad och bru-
ten och som hans gråtande hustru höll i sina armar,
medan hans gamla mor badade hans ansigte med vatten.
Bredvid på marken låg en annan varelse utsträckt,
hvaromkring alla samlat sig, och som hvar och en af
de närvarande betraktade med häpna och villrådiga
blickar.
Det var samma bleka, skäggiga ansigte, som Re-
gina sett i grufvan och som hon nu betraktade med
denna spända, forskande uppmärksamhet, som vittnade
att af denna undersökning berodde hennes lif.
Den okändes magra, aftärda kropp var knappast
skyld af de halfmultnade kläder han bar, och det enda
egentliga plagg han hade, en gammal öfverrock, hvars
skört voro afslitna, var öppen i bröstet, och i detta
ögonblick förde Erik, som låg knäböjd bredvid honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
