Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Oppna, Julia," sade en allvarsam och kärf röst,
som icke tycktes vänta sig några motsägelser.
Julia reste upp hufvudet med ett uttryck af harm,
öppnade läpparne för att svara, men besinnande sig,
samlade hon i stället alla de skrifna bladen tillsammans
i det omslag, hvaruti de förut legat, sköt till
lådan, hvari hon inlagt detta, och hastigt ordnande
möblerna i rummet, beredde hon sig att efterkomma
befallningen utanföre.
En rörelse af otålighet utanför dörren hördes just
då Julia ändtligen öppnade densamma, och originalet
till porträttet på väggen steg in.
Han var lång, högst tretioåtta år, med ett uttrycksfullt
ansigte, lifliga genialiska ögon och militärisk hållning.
Han liknade sitt porträtt, men det outsägliga
behag, den liflighet och rörlighet i dragen, som
porträttet icke återgaf, gjorde honom yngre och vackrare.
"Du ar i sanning ingen särdeles kärleksfull hustru,
min lilla Julia," sade öfversten, i det han steg öfver
tröskeln, och med hastiga och misstrogna blickar öfverfor
det lilla rummet. "Jag har varit borta öfver fjorton
dagar, och då jag återkommer, finner du det vara för
sent klockan tio på qvällen att mottaga mig. O, Julia!"
fortfor han i en ton, som hastigt och omedvetet sjönk
ifrån den sträfva och sarkastiska ton han förut begagnat,
till älskarens mjuka och bönfallande röst. "Jag har,
du vet det alltför val, aflägsnat mig från dig, utan
annat ändamål än hoppet att se dig sakna mig. Jag
har med möda kunnat ålägga mig denna skilsmessa,
det skulle vara ett slutligt prof för våra känslor, och
jag ser hur detta prof har utfallit."
"Om du ser det, Henrik, så besparar du mig obehaget
af att framställa följden deraf," sade Julia lugnt,
i det hon satte sig på soffan och bläddrade i boken,
som hon upptagit.
Öfversten, som hade stält sig framför henne, tycktes
knappt hafva uppfattat hennes ord, ty hans ömma och
kärleksfulla blickar hvilade beundrande på den sköna,
unga qvinnan, som stel och kall satt framför honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
