Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi stannade utanför den gamla slottslika byggnaden,
och gjorde att jag, bokstafligen med andan i halsen,
knappt kunde framföra min öfverlästa helsning till min
fruktade mormor, oroade mig äfven nu, men afstannade
helt tvärt af förundran, då i stället för den ensamme
gamle sirlige betjenten, som brukade komma utför
trappan att öppna vagnsdörren, tre eller fyra unga
kadetter rusade utför densamma, täflande om att hjelpa
oss ur, undanträngande gamle Bergström, som alldeles
bragt ur koncepterna af detta ingrepp i hans befattning,
stod stel och orörlig som en bild.
"Nå, min Gud!" utropade Herminie helt förtjust,
"jag tror att här ar främmande."
Jag var lika angenämt öfverraskad som hon, och
sjelfva Therese smålog af förnöjelse, då den högtidlighet
och stelhet, som brukade herrska hos min mormor,
nu syntes bli något afbruten.
Så snart vi något upphjelpt vår toalett och nedkommit
i salongen, der mormor presiderade vid tébordet,
presenterades för Therese och mig baron H. (min
mors kusin) med sin familj, hvilken jag aldrig sett
förut, och som nu på resan till Stockholm ifrån Skåne,
der han hade sina egendomar, lofvat tillbringa julen
hos sin moster. Friherrinnan, min tant, var ett vackert
och behagligt fruntimmer, om fyrti ar, som kysste mig
hjertligt, och hennes man var en något högdragen och
korpulent herre med stora mustascher; som påstod mig
vara mycket lik min ’vackra mor’ och för resten sade
Therese och mig en mängd artigheter på ett satt och med
en ton, sa nedlåtande och vårdslös, att de snarare
liknade ohöfligheter. Deras båda barn, en flicka om
sexton ar, glad och vänlig liksom hennes mor, och en
gosse, en lång kadett, med rödt hår och en något dum
fysionomi, fulländade antalet af mina nya slägtingar.
Tre andra kadetter hade följt unga H. hit öfver jul,
äfven bjudne af mormor.
Denna jul var den roligaste jag hittills upplefvat.
Sjelfva mormor syntes mig vara en helt annan
menniska, så glad och artig var hon och skämtade till och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
