Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 SKYMNINGSPRAT.
Och jag! Jag hade glömt mina planer att hämnas
hans forna missaktning för mina fjorton ar; jag älskade
honom utan att reflektera deröfver, utan förebråelser
och utan fruktan for en framtid, hvilken jag aldrig
tänkte på.
Just denna tanklöshet, denna bekymmerslöshet for
den kommande dagen, ar vilkoret för ungdomens lycka j
man njuter den närvarande stunden och hvilar sorg?
los bland de blommor, som omgifva oss, utan att oroas
öfver deras förgänglighet.
Se der den vishet, som borde vara alla åldrars.
Hvad denna sommar var lycklig! O! hvi ar du
flydd, du mitt lifs stjerna, du leende och ljufva dröm,
ren och molnfri som himlen öfver oss . . . ännu vid
minnet af dig fylla tårar af rörelse och saknad mina
ögon... Hvarföre ryckte man mig sa hastigt och sa
grymt ifrån min ungdoms himmel, for att kasta mig
ut i denna verld, der ingenting ersätter hvad vi för-
lorat, der .den bittraste ironi på våra heliga känslor
hviskas i vara öron, der kärlekens renhet ar en fabel,
och troheten en ’okänd storhet’, som man beler.
Dock, hvarföre klagar jag ? Verlden och men-
niskorna äro sådana deras organisation bjuder. Jag
sjelf ar ju likadan som de. ’Ingenstans fann jag ren-
het’, säger Almqvist. Förgänglighet, omvexling, rör-
lighet, se der naturens lag. Hvarför klagar jag då?
Kärleken har sin tid, liksom allt annat; man har
aldrig sett tvenne sextioåriga älskande.
Om man icke skilt Henrik och mig åt, om vi
fått tillbringa hela lifvet tillsammans, månne var lycka
oafbrutet hade fortfarit? Jag tviflar derpå, ty allt måste
ju lyda förgängelsens lag; nu öfvergick min kärlek
till en fix idé, den blef min afgud i hjertats djupi
det mål, det ideal eller irrbloss, som under tuseri. for-’
mer lyser i hvarje menniskas bröst, för hvilket hon
lefver och andas; den spänstighet, som låter henn$
hur djupt nedböjd hon an blir, dock åter resa sig
upp; den kraft, som drifver henne framåt och
följer oss ända till vårt sista andetag.
j _ l :i . . j / i : j . o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
