Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BREF.
433
Björkarnes gula toppar började redan påminna att
hösten nalkades; det var i September, då ett bref ifrån
Henriks far i Stockholm återkallade honom dit. Då
Henrik tog afsked af mig i salongen, tryckte han,
såsom vi trodde obemärkt, ett litet bref i min hand;
och då han var rest, skyndade jag upp på min kam-
mare, nära qväfd af de tårar jag måste dölja. Jag
så°* honom ännu en minut i allén, och andlös, med
hela min själ i blicken, föll jag ned nästan sanslös,
då träden ändtligen skymde honom för min syn.
Jag grät som man gråter vid sexton ar, och först
efter några minuter öppnade jag detta lilla bref, det
första och sista jag*fått af honom; det lydde sa:
"Min Julia! Jag kan icke resa utan att ha sett
dig ännu en gång. I afton klockan åtta väntar jag
dig vid grinden i parken. Du måste komma; du kan
icke neka mig det; jag reser icke, jag kan icke resa,
utan att taga afsked af dig. Henrik"
Jag omläste det val tio gånger, och mitt hjerta
klappade nästan hörbart och mina kinder glödde; djerf-
heten och bestämdheten i denna biljett på en gång
förskräckte och behagade mig. Henrik och jag hade
endast Ikorta stunder varit ensamma, f och blott få ord
n -Jfe
hade kunnat vexlas emellan oss; nu begärde han att
jag skulle möta honom - hvad skulle mormor, hvad
skulle Herminie väl saga’ derom, i fall de visste det;
jag vågade det aldrig; men också att icke se honom
mera, när det stod i min makt. . . och nöjet, som låg
just i denna lilla hemlighetsfullhet!
Den medfödda lusten for intriger, som hittills legat
gömd inom mig af brist på tillfälle att utveckla sig,
vaknade; det var för mycket lockande och jag beslöt
att gå.
Hvem har icke känt de snabba och vexlande rörel-
serna af fruktan, tjusning, sorg och sällhet vid ett
första möte, beviljadt för att taga afsked, för lång tid, ’
kanske för evigt, af den vi först och högst älskat?
Mina tårar och min tystnad voro lika vältaliga
som Henriks passionerade försäkringar om "en evig
Claude Gerard. IL »9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
