Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT BREF.
4
misslyckade försöken att dölja- henmes fyratiofem ar,
det hade utseende af en teaterdekoration, tog sig tem-
ligen väl ut på afstånd, men var på nära håll långt
fulare, an om det fått förblifva fredadt för dessa olyck-
liga skönhets-medel, hvari vår tid eger ingen skicklig-
het. Hennes utsökta toilett och liflighet i tal och åt-
börder bevisade emellertid, att hon var nöjd med
sig sjelf.
Efter de vanliga fraserna, utropade hon med den
mest hjertliga ton i verlden. "Min bästa Julia, du får
icke neka mig en bon, en önskan* sa liflig, att jag alls
icke far härifrån, förr an du beviljar mig den."
"Nå, hvarom ar då fråga?" sade jag leende.
"Jo, min vän, du måste följa mig på konserten i
afton; de kungliga komma, hela den eleganta verl-
den kommer dit, -det blir en förtjusande konsert, dess-
utom ..."
"Nej, Augusta, det ar min bestämda mening, att
alls icke synas under den korta tid jag uppehåller
mig här."
"Ack, jag vet det, men denna mening måste du
nödvändigt ändra i afton, jag ber dig derom; man ar
sa nyfiken att få se dig i societeten, vi talte just om
dig i går afton på balen hos B., jag nästan lofvade
att öfvertala dig; man känner vår gamla vänskap."
Denna vänskap hade just aldrig varit särdeles
förtrolig. Jag insåg fullkomligt Augustas afsigt, hon
hade mycket rätt, man var nyfiken att åter se den,
som för tolf ar sedan varit sa mycket på modet. Au-
gusta ville* for ögonblicket sjelf blifva vigtig och in-
tressant genom mig. Jag kände alltför väl till denna
nyfikenhet och det intresse jag väckte, för att med
mitt uppträdande vilja gå ifrån min föresats och till-
fredsställa den, och svarade derför skrattande: "du
smickrar mig rigtigt, tror jag, och det gör mig verk-
ligen ondt att säga nej, men det ar omöjligt."
"Ack, min Gud, hvilken löjlig envishet," utbrast
Augusta nästan förargad. "Om du hade hört_ med
hvilket intresse man talade om dig, man tänker icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
