- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Andra delen. Skymningsprat. /
456

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ett bref.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

SKYMNINGSPRAT.

på någon annan an dig och den vackre franske öfver-
sten, som också ar ett föremål för allas intresse."
"Hvilken öfverste?"
"Åh, jag menar öfverste Henrik R, som för ett
par veckor sedan återkommit till Stockholm, han ar
svensk, men har varit i Afrika, Gud vet huru länge;
man påstår att han reste härifrån för en "olycklig kär-
lek. Han ar emellertid charmant, jag såg honom härom-
dagen, han ser intressant och distinguerad ut, som alla
menniskor göra, då de vistats länge utomlands. Du
kan inte tro hvilken air han har, alla flickor äro för-
tjusta i honom, men han har ingen förmögenhet, det
påstås emellertid att han kunde få den rika Ebba S.;
der ser man hvad det gör, att resa sin väg, och åter-
komma med ett stelt ben och några bandstumpar i
knapphålet; och han har haft enskild audiens både hos
kungen och kronprinsen, och det tros att han kommer
in vid generalstaben."
Augusta hade kunnat prata huru länge som helst,
jag tänkte icke på att afbryta henne, ty efter sa mänga
ar vibrerade åter Henriks namn i mitt öra, och jag
kände hur det återljöd med oförminskad styrka i mitt
hjerta. Han var här, jag skulle kunna återse honom.
Denna tanke fylde ögonblickligen hela min själ, och
gjorde mig - den erfarna verldsdamen, sa van vid
förställning - nästan synbart förvirrad.
"Men. min Gud, nu pratar jag bort tiden, söta
Julia, du måste besinna dig och följa mig, alla men-
niskor tro att du ar gammal och ful, och det skulle
vara mig en sådan glädje att se deras förvåning vid
din åsyn, det ar också märkvärdigt, hvilken fraicheur
du eger vid, låt mig tänka efter, tjugoåtta ar, tror jag."
"Trettiofyra," sade jag frimodigt, och glad att i
Augustas lockmedel finna en förevändning, för att fara
på konserten, fortfor jag skrattande. "Nå, min vän,
efter du påstår att jag ännu med fördel kan visa mig,
sa måste jag väl fara."
"Ah, du ar gudomlig," utropade Augusta, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:47:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/2/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free