Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ONKEL BENJAMINS ALBUM.
tillade gumman ifrigt och reste sig till hälften upp ifrån soffan.
En minut derefter öppnades tamburdörren, raska steg hördes öfver salsgolfvet, och öfverstinnans ende son, löjtnant Alexander, syntes på tröskeln till salongen.
Yid de första ord öfverstinnan yttrade hade jag händelsevis kommit att kasta ögonen på Alitza, och den sällsamma rörelsen i hennes ansigte väckte min förvåning. Det uttryckte en sa liflig nyfikenhet och ett intresse, som jag alls icke kunde förklara, då hon vanligen tycktes vara mycket likgiltig för konversationen omkring sig, sa vida hon icke indrogs deri.
Nästan i samma ögonblick jag sett den unga flickans ögon vidga sig och glänsa af ett obegripligt deltagande, såg jag dem nedslås och hennes fina kinder skimra af den beständiga och j. mitt tycke pinsamma färgvexling, som ofta gjorde mig otålig och kom mig att önska denna alltför känsliga sensitiva innesluten i en glasburk, för att se henne skyddad för denna verldens alla möjliga eventualiteter.
"Nå ändtligen kommer du då! Mamma ar bra orolig både för dig och sina tjugutusen riksdaler," sade fru Jenner, räckande handen åt sin bror, som i detsamma kom fram till de båda fruntimren.
"Öfverstinnan fruktade en stråtröfvare i hvarje gathörn ni skulle passera," tillade doktorn skrattande.
"Ah, min stackars lilla mamma, här ar jag nu och dina pengar äfven. Men skall du sa visa din ovana vid affärer?" sade Alexander glädtigt och satte sig ned, sedan han helsat på oss andra.
"Skratta gerna åt mig, men jag ar nu rätt nöjd, att du välbehållen sitter här, du dröjde sa länge," sade gumman och strök med ömhet sonens kind, då han lutade sig ned för att kyssa hennes magra och hvita hand.
Den unge löjtnanten var tjugutre ar, och hans mörka hår och ögon, hans raska hurtiga sätt och glada blick kunde väl behaga äfven andra an en mor. Por första gången misstänkte jag, att han, sig sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
