Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL BENJAMINS ALBUM.
Hon arbetade likväl icke, hennes hufvud hvilade i handen, och hennes ögon stirrade orörligt framför sig.
Jag hade emellertid nästan svårt att igenkänna det blomstrande, ungdomliga ansigte jag sist sett. Hon var blek och afmagrad, ögonen syntes feberaktiga och onaturligt stora, hennes läppar voro torra och half-öppna, och fingrarne på den hand, hvari kinden hvilade, och hvaröfver några trassliga hårlockar nedfallit, voro smala och genomskinliga och tycktes darra af ansträngning att uppehålla det tunga hufvudet.
Börd af hennes förändring, fattade jag ovilkorligt polismannens arm och ämnade säga något, då jag i detsamma märkte, att gubben der inne äfven betraktade sin dotter, utan att hon märkte det.
Hans ansigte, som bar spår efter ovanlig skönhet, och hvars drag man återfann hos Alitza, skulle . ännu varit vackert, om icke den finniga näsan och den grofva, kppparröda hyn vanstält det och alltför tydligt antydt, att det stora toddyglaset, som stod bredvid honom, utan tvifvel var hans beständiga sällskap.
Den rörelse, jag kände vid åsynen af hans dotters lidande utseende, tycktes emellertid alls icke delas af hennes far, ty hans tjocka, svarta ögonbryn rynkades, och af lapparnes rörelse kunde jag förstå, att han sade några ord, som kommo Alitza att häftigt spritta -till af förskräckelse och hastigt återtaga sitt arbete.
Hans fortsatta yttranden tycktes emellertid fordra ett svar, och jag såg Alitzas läppar äfven röra sig, liksom hon uttalat några ord.
Gubben steg i detsamma upp och började gå fram och tillbaka på golfvet, tydligen under inflytande af någon sinnesrörelse, som stegrades allt mera, under det han talade häftigt, ehuru jag ingenting kunde höra, och han stannade allt emellanåt framför dottern, som teg och sydde med feberaktig ifver. *jfa
Ändtligen, då han flere gånger, stampande med foten i golfvet, tycktes upprepa samma befallning eller fråga, stående framför henne, upplyfte hon sitt ansigte, hvaröfver en svag rodnad spred sig, och uttalade med
* ^ -.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
