Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Det obrutna brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET OBRUTNA BREFVET.
synbar ångest några ord, som fulländade den upphetsade och tydligen något orediga faderns raseri, ty han höjde sin grofva, senfulla arm och skulle troligen med sitt slag hafva kastat den späda flickan till golfvet, om icke den gamla amman hastigt skyndat fram och återhållit hans arm med en styrka, som syntes förvånande för den lilla skinntorra qvinnans krafter.
Gubben kastade henne väl handlöst åt sidan, men han vände sig om och gick bort, under det den gamla Mokuja, hastigt resande sig upp, fattade om Alitza och nästan bar eller släpade den dödsbleka och darrande flickan ur rummet.
"Följ med mig!" hviskade Myrvin hastigt, i det han gick ut ur vedboden, och vändande om hörnet till venster in i en trång vinkel, som knappt rymde mer an en gammal, halft sönderfallen vattentunna, drog han mig med sig i mörkret, midtför ett tredje fönster, hvilket vette ut åt en vägg, högst två alnar derifrån, der nedgången till en källare gaf oss ett förträffligt tillfälle, att äfven här iakttaga allt i det lilla rummet midtför oss.
Det ljus, som amman medförde, upplyste i detsamma den torftiga kammaren, der Alitza nedkastade sig på en stol, med händerna för ansigtet, i det hon snyftande utropade:
"Hvarför låter du honom icke döda mig, s å slipp er jag göra det sjelf?"
"Gud signe er, mitt sockergryn, sa ni talar," sade amman halfhögt, i det hon hastigt nedsläppte den snäfva rullgardinen och drog igen det otäta fönstret, hvilket icke yarit stängdt och som likväl alltid bibehöll en tillräcklig springa, for att lata oss höra hvarje ord, som sades der inne.
"Döda er, du milde Jesus!" tillade hon, skakande på det gensträfviga fönstret.
"Ja, hvad annat återstår mig? Skammen och sorgen skola ändå döda mig till slut, och ingen räddning, intet medlidande, ingen tillflykt i himmel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
